Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄCKEL, sbst.2, r. l. m.; pl. -elar.
Ordformer
(äv. -kk-)
Etymologi
[till stammen i STÄCKA, v.3, o. eg. med bet.: ngt som (l. varmed man) gör kort(are); jfr med avs. på bildningssättet SPINNA, v.1: SPINDEL, sbst.1]
(†) förkortad beteckning för bokstäver l. ord, abbreviatur. Arkiebiskop Lars sägher honom (dvs. skrivtecknet φ), samt medh the förra stawarna, mera wara en stäkkil än rätter bokstaw. Bureus Runaräfst 182 (1602). Därs. 207.

 

Spalt S 13918 band 32, 1997

Webbansvarig