Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÅLAR stå3lar2, pl.; best. -na; förr äv. STÅLOR, pl.
Ordformer
(-ar 1902 osv. -or 1893)
Etymologi
[av månsing stål (äv. i individuell anv.: krona), stålar, pl.; pl.-formen sannol. tillkommen i analogi med pengar; etymologiskt identiskt med STÅL, sbst.1; västgötaknallarna lär ha använt mindre stålföremål som betalningsmedel]
(vard.) pengar, kontanter. FrÖsterlånggatMyst. 5 (1893). På fem minuter kan man tjäna tjugofem spänn. Det är stålar det. Wassing GropSkog. 316 (1965).

 

Spalt S 13827 band 32, 1997

Webbansvarig