Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYVE, sbst.2, n. (Broman Glys. 3: 294 (c. 1730), Lind (1749)) l. m.? (Rudbeck Atl. 3: 288 (1698)); best. -et resp. -en; pl. -er (Broman Glys. 3: 283 (c. 1730))
Etymologi
[sv. dial. styve, fågelstjärt, nor. dial. styv; avledn. av STUV, sbst.1]
(†)
1) hos fågel: stjärt. Broman Glys. 3: 283 (c. 1730). Lind (1749). jfr FÅGEL-, PÅFÅGEL(S)-STYVE.
2) hos häst: stuss, gump, stjärt. (Mannen) tog .. Tiärsudden så heet han war, utur Tiärpannan, och slog .. (hästen) baak i Styfwen. Rudbeck Atl. 3: 288 (1698).

 

Spalt S 13576 band 31, 1993

Webbansvarig