Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYGGA, v. -er; äv. (o. numera bl.) STYGGAS styg3as2, v. dep. -ades, äv. (numera föga br.) stygges styg3es2 l. styggs styg4s, styggdes styg3des2, styggts styg4ts l. -k4ts (pr. sg. akt. -er Syr. 22: 20 (öv. 1536). — pr. sg. dep. -as Hillgren Delsbo 1: 47 (cit. fr. c. 1710) osv. -es Luk. 16: 15 (NT 1526), Cannelin (1939). -s Törnewall D 6 b (1694), Liljestråle Fid. 79 (1797). — ipf. dep. -ades WoJ (1891) osv. -des OPetri Kr. 139 (c. 1540), LoW (1911). — sup. dep. -ts Laurelius Alb. 403 (1663: wederstygdtz), Bergklint Vitt. 246 (1772)). vbalsbst. -ELSE (se d. o.).
Ordformer
(styg- c. 1540 (: stygdes, ipf.)1876 (: stygdes, ipf.). stygg- (-ÿ-) 1526 osv. -a 1536 (: stygger .. bort, pres. sg.). -as 1526 (: stygges, pres. sg.) osv. -ias 15261711)
Etymologi
[fsv. styggia, styggias; jfr fd. stygge, stygges (d. stygge), fvn. o. nor. dial. styggja, styggjast; jfr äv. det från fvn. lånade meng. stig, bli förskräckt; avledn. av STYGG, adj., o. eg.: göra stel l. styv. — Jfr STYGD, STYGGLIG, STYGGNA]
I. ss. icke dep. (†) motsv. STYGG, adj. 1: skrämma l. avskräcka; anträffat bl. i den särsk. förb. STYGGA BORT o. ssgn AV-STYGGA.
II. ss. v. dep.
1) (numera föga br.) motsv. STYGG, adj. 1: ss. direkt följd av retning av sinnesorgan ha l. få stark känsla av obehag l. motvilja l. fasa l. äckel; särsk. i uttr. styggas vid ngn l. ngt, känna obehag osv. gentemot ngn osv. Mijn hustru stygges widh min anda. Job 19: 17 (Bib. 1541). En Elephant stygges wedh en mwss, och will icke äta af thet fodher, ther han hafuer seedt en mwss uthi. Forsius Phys. 62 (1611). (När) han plögde på sin åker .. luchtadhe thett gantska illa, så att oxarne stygdes och wille icke fram. HSH 39: 302 (1642). (dvs. vid obesvarad kärlek) stygges han wedh godh ok kräslig Maat. Lucidor (SVS) 110 (1669). Auerbach (1913). — särsk. (†) opers. (jfr 2 slutet), i uttr. ngn stygges vid ngt, ngn inges obehag osv. gentemot ngt. Honom stygges widh maten. Job 33: 20 (Bib. 1541).
2) (i sht i högre stil, ålderdomligt) motsv. STYGG, adj. 26: allmännare: ha l. få mer l. mindre stark känsla av motvilja l. avsky l. vämjelse l. äckel (blandad med oro l. rädsla l. skräck); känna (mer l. mindre stark motvilja osv. blandad med) oro l. rädsla l. skräck; förr äv. med obj. angivande föremålet för motviljan osv. (se slutet); äv. dels förbleknat, dels, i fråga om religiösa l. moraliska förh., med mer l. mindre intensiv bibet. av fördömande l. upplevelse av skam o. d.; särsk. i uttr. styggas vid, förr äv. för ngn l. ngt (jfr 1), ha osv. mer l. mindre stark känsla av motvilja osv. mot ngn. GlMat. 10: 34 (NT 1526). Må thu giffwe them som tage samme pärler någet när skäl för them, effther som the äre godhe till, och the äre wane få aff androm, på thet the icke skole stygges widt att sälie oss samme pärler, häller änn andre. G1R 16: 211 (1544). Adelen stygdes wid att tiäna een sådan drottning (som Karin Månsdotter). Gustaf II Adolf 76 (c. 1620). Förskreckas, eller styggas widh något. Linc. (1640; under abhorreo). Han (dvs. G. Oxenstierna) stygdes widh then som för mycke war vthlänsk, / Ok älska som en Mann then som war redlig Swensk. Lucidor (SVS) 377 (1674). Om uti ett land .. hwarcken funnes Öfwerhet eller Domare, .. skulle I icke begråta samma Folcks olycka, och styggas för en så faselig Oordning. Ehrenadler Tel. 943 (1723). Sehn Eva aldraförst för nakna kroppen stygdes, / Och (osv.). Kolmodin QvSp. 1: 433 (1732). Man anförde (mot konung Magnus) .. Hans slemma lefverne, vid hvilket alla stygdes. IllSvH 2: 65 (1876). SAOL (1973). — jfr VEDER-STYGGAS. — särsk. (†) opers. (jfr 1 slutet), dels med obj. angivande föremålet för motvilja l. avsky o. d., dels i uttr. ngn stygges vid ngt, ngn känner motvilja mot l. avsky för ngt. 5Mos. 12: 31 (Bib. 1541). Migh stygges thetta här (dvs. språket). Skogekär Bärgbo Klag. A 3 b (1658). Ja, os stygges wid thet (dvs. korset), som Christus likwäl willigt bar för wåra skuld. Spegel Pass. 305 (c. 1680).
Särsk. förb. (till I; †): STYGGA BORT. skrämma bort (djur). Then som kastar ibland foglar, han stygger them bort, Och then som sin wen försmädher, han åtskilier wenskapen. Syr. 22: 20 (öv. 1536; Apokr. 1921: skrämmer .. bort).

 

Spalt S 13415 band 31, 1993

Webbansvarig