| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUPIDITET stɯ1pidite4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
om egenskapen l. förhållandet att vara stupid; (hög grad av) inskränkthet l. enfald(ighet) l. dumhet, förr äv. närmande sig bet.: sinnesslöhet; äv. konkretare, om ngt som röjer stupiditet, ofta om enfaldig l. dum handling l. berättelse l. enfaldigt osv. yttrande o. d., enfaldighet l. dumhet o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Nu är det icke naturligt, at någon skulle beständigt le och smila wid likgiltiga och kanske ofta obehagliga ting, med mindre man förutsätter den grofwaste stupiditet. Hasselroth Campe 119 (1794). I närmaste slägtskap med (den avund som råder mellan olika yrkesmän) .. står den stupiditet, hvarmed man hänger vid vissa gamla satser eller, som de kallas, allmänt erkända sanningar. SC 1: 330 (1820). Den unges tankar (fördes) tidigt in på en stråt, som genom sin ensidighet skulle bringa mannen in i stupiditetens afgrunder. Strindberg NRik. 61 (1882). Om .. (till huvudvärken) kommer äckel eller galliga kräkningar, eller stupiditet i blicken .. så betyder detta konvulsioner och död. Löwegren Hippokr. 1: 440 (1909). Den upp- och nedvända skrivmaskinen, vars vita pappersark tycktes lysa av stupiditet. Blomberg FlodStig. 104 (1933). Det finns en och annan som tycker, att hans bok är värre än en smaklöshet, nämligen en stupiditet. Ljunglund Frest. 52 (1936). Att se en dagspoet malas till mos i ett teatermaskineri, att höra (skådespelaren N. N.) .. säga stupiditeter som om de varit spiritualiteter — kunde det (osv.). OoB 1963, s. 512. — särsk. (förr) i uttr. emotionell (förr äv. nervös) stupiditet, om den oförmåga att tänka, som plötsligt kan uppträda i starkt känsloladdade situationer (t. ex. inför en examen l. tentamen). (Personer) som vid ringaste anledning intagas af .. nervös stupiditet. TLäk. 1834, s. 284. Emotionell stupiditet förekommer särskilt hos subvalida o. osäkra människor. PsykPedUppslB 2170 (1946).
Spalt S 13324 band 31, 1993