| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUKA stɯ3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STUKA, sbst.1 1, med avs. på upptagna torvstycken: sätta i en stuka l. stukor. VgFmT II. 6—7: 60 (1907).
2) (†) motsv. STUKA, sbst.1 2; med avs. på kål: kupa (se KUPA, v. 3). Spegel 494 (1712). Schultze Ordb. 5163 (c. 1755).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STUKA, sbst.1 3, med avs. på säd i kärvar: uppställa i en stuka l. stukor. Et .. säkert skylsätt nytjas i skogsbygden .. som kallas stuka säden. SamlRönLandtbr. 2: 161 (1777). Stukning av säd. LAHT 1915, s. 743.
Spalt S 13257 band 31, 1993