| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUDSK, adj.
(†) avvisande l. omedgörlig l. kallsinnig l. stursk; jfr STUDSIG 2. Otroliget har iagh hållet i all min dagh, att ett så ohöffligh och studskt sinne, skulle någonsin finnas hooss een prästman. VDAkt. 1678, nr 397. Her Daniel wed Hellebärg är alt för studzsker och sit venia verbo skamlös (för att väntas hjälpa). Därs. 1680, nr 177.
Spalt S 13232 band 31, 1993