Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUDSA stut3sa2, äv. stud3sa2, v.2, äv. (numera bl. ss. förled i ssg stus3~) STUSSA, v.2, förr äv. STUTSA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(studs- (-dz-) c. 1715 osv. stuss- (-sz-) 1678 (: op-stussat, p. pf.) osv. stuts- (-tz-) 1734 (: stutzar up)—1817 (: stutsas opp))
Etymologi
[sv. dial. stussa; jfr d. studse, nor. stusse; av t. stutzen; samhörigt med (o. möjl. avledn. av) stutzen, stutz, stump (mht. stuz, stöt), till stutzen, stöta (se STUDSA, v.1). — Jfr STUDSÖR]
1) (tvärt) skära l. klippa av (änden l. kanten o. d. av ngt), skära osv. (änden osv. tvär); gm att skära osv. korta av l. stympa (ngt), kapa av (ngt); utom i slutet o. i ssgn STUDS-PERUK numera bl. (med prägel av slangspr.) med avs. på skägg: (tvärt) avklippa, klippa (tvär); jfr AV-STUTSA. Till Prydnat stuszar (man) Wäxterna, som när man planterar om på Sängarna Salwia, Ruta, att det blijr lijka medh Buxboom. Rålamb 14: 53 (1690). De goda Swenska ord stympa och studza. Hiärne 1Hskr. 27 (c. 1715). Skägget, sitter på en mera fet hak-tipp, är smalt, kårt och studsat eller liksom tvärt afklipt på ändan, samt ligger jämnt med sina hår, som vore det kammat. VetAH 1754, s. 212. Det skal wara rådeligit, at icke låta humblan skiuta så högt han wil, särdeles när goda rötter derunder äro, utan bör han näpsas och studsas. Salander Gårdsf. 340 (1758). En vacker dag kommer det oundvikliga. Man måste studsa sköret. Då går man till barberaren. MorgP 3/11 1949, s. 6. särsk. (förr) vid tillverkning av fönsterglas, i fråga om att skära till glas i avsett format; i avledn. STUDSARE, sbst.2
2) [eg.: gm ansande av hår, naglar m. m. försköna (ngn)] (†) snygga till l. försköna l. pryda l. utstyra (ngn, äv. sig l. ngt). Då gick falskhet och lögn ej studsad, sminkad och färgad. Dalin Vitt. 3: 5 (1733). jfr UPP-STUDSA.
Särsk. förb.: STUDSA AV. (†) till 1, = studsa, v.2 1; jfr avstutsa. Tå man fått then åstundade högden til half- eller hel-stam, studsar man af telningen i ändan, at then må komma at utskiuta sina Moder-grenar. Lundberg Träg. 68 (1754). —
STUDSA UPP. (†) till 2, = studsa, v.2 2; äv. refl., i uttr. studsa upp sig, snygga till l. försköna sig. Tu .. Som tycker om tin mull och stutzar up tin hud. Hiortzberg YttDom. 49 (1734). Sedan Handelsm(an) .. Tjäder efter Lector Sellén ärfde gamle Thorwöstiske huset, så har han nu så studsat upp det, at det är af de vackraste stenhus i hela staden. Porthan BrSamt. 1: 59 (1782). Hagberg Shaksp. 12: 355 (1851; refl.). jfr uppstudsa.
Ssgr (i allm. till 1): A: STUDS-PERUK. [jfr t. stutzperücke] (förr) i Sv. från 1700-talets början till dess slut förekommande, för vardagsbruk o. resor avsedd rundskuren peruk med jämförelsevis kort (till axlarna räckande o. stundom på hjässan stubbklippt) hår. Fatab. 1936, s. 112 (: stussperuk). —
-SAX. (studs- 1782—1828. studse- 1794—1832) [jfr d. studssax, t. stutzschere] (†) trädgårdssax; jfr sekatör. BoupptVäxjö 1782. Därs. 1832.
B (†): STUDSE-SAX, se A.
Avledn.: STUDSARE, sbst.2 m.//ig. (förr) till 1 slutet, vid hantverksmässig tillverkning av fönsterglas: (mans)person som (yrkesmässigt) ur glas i det av en skärare tillskurna stora formatet skar glas i avsett, mindre format; motsatt: skärare. I skärkammaren (i glasbruket) arbetade fyra till fem skärarlag om fyra man i varje: ”studsare” och ”skärare”. BokGlavaGlasbr. 29 (1979). Skärarens uppgift var att ur de stora råformaten .. skära de stora formaten så att de blev mer hanterbara för studsaren, som sedan skar den avsedda dimensionen. SAOBArkSakkSvar (1992).

 

Spalt S 13227 band 31, 1993

Webbansvarig