Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÅKA strå3ka2, sbst.2, r. l. f. (l. m.); best. -an; pl. -or (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. stråke, Celsius Alm. 1734, s. 25); äv. STRÅKE strå3ke2, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar ((†) möjl. -er (se ovan)).
Ordformer
(stråka c. 1730 osv. stråke c. 1730 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. struku, brynsten; till det svaga rotstadiet av STRYKA, v. (liksom STRÅK, sbst.2, o. STRÅKE, sbst.3). — Jfr STRÅKA, v.2]
(i sht förr) vid linberedning: (kamliknande) med träpinnar l. spikar försett redskap för repning (se REPA, v.2 II 1) av lin, linrepa; numera bl. ss. senare led i ssg med LIN. (Linet) warder strax genom Stråkan ifrån sina kumrar dragit. Broman Glys. 3: 48 (c. 1730). (Linet föres) til thet rum hwarest Stråken på sin bänk eller säte står upsatter. Därs. 67. Innan linet rötes, afstrykas fröknopparne på en wid en bänk fästad, långtandad jernkam eller stråka. Lundequist Landtbr. 355 (1840). 2SvUppslB (1953).
Ssg: STRÅK-BÄNK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 12888). (†) arbetsbänk tjänande ss. underlag för linrepa; äv. sammanfattande, om bänken med därpå anbragt redskap. (Linknippena) drages igenom ett särdeles instrument; Lin-Stråke kallat, upstälter på en bänck, Stråkbäncken nämnder. Celsius Alm. 1734, s. 24; jfr Carleson Hush. 427 (1756). (Sv.) stråk-bänk .. (t.) der Riffel, Flachs-Riffel, eine Hechel, Flachs damit zu riffeln. Lind (1749).

 

Spalt S 12891 band 31, 1993

Webbansvarig