Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRABO, m.//ig.
Etymologi
[jfr t. strabo, ävensom fr. strabon o. lat. strabo (gen. -ōnis); av gr. στράβων, till στραβός, skelögd (se STRABO-)]
(†) person som lider av strabism, särsk.: skelögd person. Strabo .. (dvs.) en skelögd. Dalin (1871). Berndtson (1880).

 

Spalt S 12472 band 31, 1991

Webbansvarig