Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STOCKANDE ståk3ande2, p. adj.
Ordformer
(förr äv. ståkk-, -ende)
Etymologi
[sv. dial. stockande, motsv. d. dial. stockende(s); till STOCK, adv. o. adj. med anslutning till sådana ord som BLIXTRANDE, GLÄNSANDE, SPRITTANDE i förstärkande anv. (se SHast i MeijerbArk. 16: 60 ff., särsk. 63 f. (1980))]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. förstärkningsord: mycket l. väldigt l. oerhört o. dyl. l. helt l. fullständigt l. totalt l. spritt o. d. I Bondans Kammar .. lågh Hustrun .. och war stockande naken. Lindner Tijdhfördr. 87 (1641). Stockende laat. Columbus Ordesk. 39 (1678; uppl. 1963). Ståkkende mörk. Schultze Ordb. 5033 (c. 1755). Stockande blind. Aurell NBer. 58 (1949).

 

Spalt S 12028 band 30, 1989

Webbansvarig