Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STJÄRN ʃæ4rn l. ʃä4rn, r. l. m. (Weste (1807) osv.) ((†) n., Lundell (1893)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. stiern, stjern)
Etymologi
[sv. dial. stjärn, stjärn; jfr fd. styørn (d. stjern), panna, stjärn, nor. dial. stjern, n., stjärn; sannol. av mlt. stērn, f. o. n. (lt. stiern, steern, f.), panna (med anslutning till STJÄRNA, sbst.1); jfr mnl. sterne, stern, (m. l.) f., panna, fht. stirna (mht. stirne, stirn, t. stirn), f., panna, pannhud, pannskydd för stridshäst, truppfront; jfr äv. feng. steornede, som har stor panna; sannol. besläktat med gr. στέρνον, bröst, o. ry. storoná, landsträcka, trakt, till den rot som föreligger i lat. sternere, utbreda, sanskr. strnāti, strör ut, o. i STRÖ, v. — Jfr STJÄRNA, sbst.2]
(numera bl. i fackspr. o. i vissa trakter) hos häst (äv. hos nötkreatur, förr äv. hos hund): vit, oregelbunden fläck i pannan, stjärna (se STJÄRNA, sbst.1 2 l); förr äv. om bläs (se d. o. 1); jfr HJÄLM, sbst.2 1, LYKTA, sbst.2 6, SNOPP, sbst.1 Skjuten stjärn, stjärn med utåtgående spetsar l., vanl., med en nedåtgående spets. En Brun Hest medh Långh stiern i Pannan. GenMRulla 1684, nr 1522, s. 155. Lagerbring HistLit. 112 (1748; hos den heliga tjuren Apis). En mycket stor bruntigrig Rapphönshund, med stora bruna öron .. samt en hwit stjern uti pannan. LdVbl. 1834, nr 2, s. 3. Dalin 1: 207 (1851; om bläs). (Stoet) hette Sally, hon var brun med stjärn. Svensson Hemmavid 12 (1966). — jfr BLÄS-, RING-STJÄRN.
Ssgr (numera bl. i fackspr. o. i vissa trakter): STJÄRN-KO. (mera tillf.) ko med stjärn. Levertin Dikt. 130 (1901). —
-KOPP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) häst med stjärn; jfr kopp, sbst.2 2. Weste (1807). Schulthess (1885). —
-STRIMMA. stjärn i form av en strimma. Grotenfelt LandtbrFinl. 137 (1896). —
-ÄMNE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11971). stjärn utgörande en mycket liten fläck. LB V. 2: 60 (1908). Hästen 12 (1938).

 

Spalt S 11920 band 30, 1989

Webbansvarig