Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STERTORÖS stær1torø4s, äv. -tωr-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom t. stertorös av fr. stertoreux (f. -euse), till nylat. stertor, snarkning, till lat. stertere, snarka, av ovisst urspr.]
med. om andning: snarkande l. rosslande; äv. ss. adv. (Patienten hade) blifvit utan medvetande och börjat andas stertoröst. UpsLäkF 1867—68, s. 102. Lindskog o. Zetterberg (1975).

 

Spalt S 11529 band 30, 1989

Webbansvarig