Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STERA, v. -ade.
Etymologi
[fsv. stira (med kort l. lång stamvokal), sv. dial. stera; jfr fvn. stira (l. stíra), lt. stiren (med kort l. lång stamvokal); nära samhörigt med STIRRA; jfr äv. STERRA]
(†) stirra stelt o. häpet; äv.: urinera så att det sprutar. Iagh migh .. en tummel (dvs. tumlare, bägare) togh / At Tore sterade hwar han stog. Beronius Reb. F 3 b (1674; i fråga om att urinera). Schultze Ordb. 4973 (c. 1755).

 

Spalt S 11510 band 30, 1989

Webbansvarig