Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STEGRA ste3gra2, v.2 -ade; äv. (i bet. 3 a) STEGRAS ste3gras2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ING.
Etymologi
[sannol. av mlt. sik steigeren, stegra sig, uppresa sig, motsv. nl. steigeren (i bet. 1); etymologiskt identiskt med STEGRA, v.1 — Jfr STEGLA, v.3]
1) refl., i sht förr äv. intr., om häst: (självsvåldigt l. okynnigt l. otyglat) resa sig på bakbenen; ngn gg äv. om tjur; jfr STEGLA, v.3 Swedberg Ordab. (1722; refl.). Han ledde modigt fram / En ilsken tjur som stegrade sig vildt / Och stångade med hornen. Collan Dikt. 13 (1864). Wrangel HbHästv. 188 (1885: stegring). Tag bläsen som stegrar i spiltan och slår. Heidenstam Dikt. 208 (1895). Hästen blev skrämd av spårvagnen, stegrade sig, gick över och (osv.). Henning HbgMinn. 2: 52 (1953). En ryttare på stegrande häst. Kulturen 1972, s. 7. — särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om person: häftigt resa sig upprätt (o. slå upp armarna). En kula träffade honom i pannan .. Mäenpää stegrade sig som om han försökt falla uppåt. FemFinFörf. 44 (1974).
2) (numera föga br.) tr., om ryttare l. tygel o. d.: få (häst) att stegra sig. Tvenne tyglar stegra också hästen. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 31 (1829, 1836).
3) i oeg. l. överförd anv. av 1, om föremål (i sht om fordon o. d.): resa sig med främre änden upp i luften; äv. ss. dep. (se a). Man har .. sökt att på olika sätt motarbeta lavettens sträfvan att stegra sig. KrigVAH 1897, s. 168. (Flyg-)maskinen stegrar sig .. ena vingen är skadad. Ångström KrigLuft. 82 (1915). Vänstra handen kan fatta bakom mynningen med tumgreppet bakåt för att motverka kulsprutepistolens stegring (vid eldskur). HbHemvärn. 1: 157 (1950). JordbrFörenBl(C) 1960, nr 15, s. 16 (om traktor). — särsk.
a) (mera tillf.) ss. dep.: stegra sig (se 1). Ser du Karlavagnen stegras, sträcka fimmelstången norrut, / aktersätet emot söder. Collinder Kalev. 177 (1948).
b) i utvidgad anv. om vind: stiga l. höja sig (i luften). Oceanens vindar tvingas till stegring genom Sierra Nevadas .. kedja. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 41.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, företrädesvis med tanke på att sinnet mer l. mindre instinktivt uppreser sig mot ngt, refl., om person: upprört l. i protest uppresa sig l. göra motstånd l. upprört protestera l. sätta sig på tvären (jfr 1 slutet); ofta med bestämning inledd av prep. mot l. (in)för; äv. om ngt sakligt (mer l. mindre personifierat), särsk. om ngns sinne l. känsla o. d.; äv. intr. Där finnes särdeles sinnen i werlden .. istadige sinnen som resa sig å ända och stegra sig för sanningen. Lagerström Molière Gir. 30 (1731). (Vårt modersmål) är till och med benäget att stegra sig mot ottave rime. BEMalmström 7: 197 (1856). (dvs. vid en vindby) stegrade sig böljan vred / Och vräkte sig på stup / Samt ryckte slupen med sig ned / Uti det gröna djup. CVAStrandberg 1: 314 (1862). Den stegrande skutan / stannar som tveksam högst på (en vågkam). Engström Lif 133 (1903, 1907). Jag förstår tillfullo dem, som stegra sig inför det kemiska kriget. SvD(A) 1929, nr 84, s. 12. Zilliacus Aischylos Prom. 101 (1931; i bild). Anmärker man för mycket (vid korrekturläsning), stegrar sättarna sig, då de anser att vissa rättelser är obehövliga. Typografminn. 167 (1952). Den lilla bergslagsstaden stegrade sej som en cirkushäst över tältaffärer och torgstån doch gav alla möjliga dialekter och läten ifrån sej (under höstmarknaden). TurÅ 1954, s. 186.
Ssgr: (3) STEGRINGS-MOMENT. (föga br.) i fråga om flygplan: moment (se d. o. 1) av stegring. Söderberg PrFlygl. 1: 25 (1935).
(1) -OVANA~020. ovana att stegra sig. KrigVAT 1839, s. 291.
(3) -RÖRELSE. (föga br.) i fråga om flygplan. Söderberg PrFlygl. 2: 26 (1939).
(3) -SKYDD. (i fackspr.) skydd (se d. o. 2 b slutet) mot stegring (hos fordon). JordbrFörenBl(C) 1958, nr 17, s. 11 (för traktor).
Avledn.: STEGRAN, sbst.2, r. l. f. (i vitter stil, mera tillf.) till 1: stegring. Bredberg BortBerg. 54 (1916).

 

Spalt S 11358 band 30, 1989

Webbansvarig