Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATLIG, adj.3; anträffat bl. i komp. -are.
Ordformer
(stadtligere)
Etymologi
[av mlt. statlīk l. ä. t. sta(d)tlich, stattlich, passande, säker, trygg, ordentlig, eftertrycklig, duktig m. m., sannol. avledn. av det sbst. som föreligger i mht. state, passande ställe l. tidpunkt, gynnsamt tillfälle, läge, hjälp (se STADA, sbst.1). — Jfr STATLIG, adj.1, STÄTLIG]
(†) ss. adv., i komp.: på ett säkrare l. tryggare l. eftertryckligare l. duktigare sätt. Ath wij dhå (dvs. om Kristian II anfaller Sv.) .. eder, edre hustruer, barn, godz och ägedeler, teste bettre och stadtligere frijda, beskydda och beskerma kwnne. G1R 12: 255 (1539).

 

Spalt S 11246 band 30, 1989

Webbansvarig