Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STANNAT stana4t, n.; best. -et; pl. -er (VetAH 1813, s. 51, osv.), stundom äv. = (Lundell (1893)).
Etymologi
[jfr t. stannat, eng., fr. stannate; till lat. stannum, legering av guld o. bly, tenn, sannol. ombildning av stagnum, dets., möjl. etymologiskt identiskt med stagnum, stillastående vatten (se STAGNERA), o. utgående från en bet.: droppande l. lättsmält ämne]

 

Spalt S 11004 band 30, 1986

Webbansvarig