| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STANNAGE stana4ʃ, n.; best. -et; pl. =.
(i vissa trakter) ställe där ngn (i sht nasare l. luffare) stannar (se STANNA I 1 a ε) l. brukar ta in (vid resa l. besök). I Liens by hade Liljegren sitt stannage hos Efraim på Stortorpet. Parling NödLust. 169 (1953).
Spalt S 11004 band 30, 1986