Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STAFFAGE stafa4ʃ, sbst.1, n. (Dalin (1854) osv.) ((†) m. Dalin (1871)); best. -et; pl. (numera bl. tillf.) = (Östergren (1945) osv.) l. -er (Dalin (1854) osv.).
Ordformer
(-age 1854 osv. -asch 1889)
Etymologi
[av t. staffage, till staffieren, utstoffera (se STAFFERA). — Jfr STAFFAGE, sbst.2]
1) konstvet. om de för huvudframställningen icke nödvändiga figurer l. bifigurer (se BIFIGUR a) l. accessoirer (se ACCESSOIR slutet) som på en tavla (i sht en landskapstavla) l. en arkitektonisk bildframställning avser att förläna livfullhet l. stämning. Dalin (1854). Motivet (till tavlan) var enkelt och storartadt .. Staffaget utgjordes endast af en trupp sträckfoglar. Strindberg RödaR 79 (1879). Kvinnor med vattenkrukor, harneskklädda krigare .. bilda det mänskliga staffaget (på målat väggfält). Selling SvHerrg. 167 (1937). Broby-Johansen Konstordb. (1968).
2) i överförd l. bildl. anv. av 1; särsk. dels om bifigurer (se BIFIGUR b) l. ngt som utgör förgrund l. omgivande företeelser i scen (se d. o. 3) l. sceneri l. syn l. tavla o. d. som framträder ss. en helhet för ngns öga l. synsinne, dels i fråga om litterär skildring. Gruppen (av människor) vid marmortrappan minskade icke intrycket af denna tafla (dvs. torget i Aten), antik i sin arkitektur, romantisk i sitt staffage. Rydberg Ath. 11 (1859). Svårt är ofta att säga, om i Bellmans naturtaflor landskapet eller staffaget är hufvudsak. Ljunggren Bellm. 106 (1867). Den nya besättningen af den qvintett, som bildar staffage kring hufvudpartiet (i operan Lakmé) går ej upp mot den gamla. SD 1901, nr 435, s. 6. Ungt folk ser bara sig själfva och betraktar oss äldre som staffage i taflan. Söderberg AllvLek. 22 (1912). 3Saml. 31: 31 (1951; i scen).
Ssgr: STAFFAGE-FIGUR. [jfr t. staffagefiguren, pl.] figur (se d. o. 5) ingående i l. utgörande staffage.
1) konstvet. till 1; äv. bildl. Wieselgren Bild. 209 (1882, 1889). Som staffagefigurer i .. (under 1700-talet i graverat glas) tämligen ofta återkommande (skogs-)landskap återfinnas nästan undantagslöst en jägare, som (osv.). Seitz ÄSvGlas 128 (1936). Landskapsutblickar med hav, holmar och båtar, grönska, bebyggelse och staffagefigurer möter man då och då, på urfodral eller på en byrå, gärna i samband med rokoko-ornamentik. Kulturen 1970, s. 144.
2) i överförd l. bildl. anv. av 1; jfr staffage 2. Lundegård Prins. 231 (1889; i berättelse). Inom buddismen .. spela gudarna .. mera rollen af staffagefigurer. 2NF 19: 157 (1913). Han ska inte få den uppfattningen, att husets herre bara är en staffagefigur. Trolle O’Neill LjuvUngd. 206 (1936). Staffagefigurerna omkring greve Paul Bertelsköld i Fältskärns trettonde berättelse. Gierow i 3SAH LXXII. 2: 20 (1963).
(1, 2) -GRUPP. grupp av personer l. djur utgörande staffage(figurer); i sht (konstvet.) till 1. SAOL (1900). Hintze KEJansson 30 (1926).
Avledn.: STAFFAGEAKTIG, adj. till 1 (o. 2): som liknar l. påminner om ett staffage. Vetterlund Skissbl. 173 (1914; om figurer i Karlfeldts dikter).

 

Spalt S 10798 band 30, 1986

Webbansvarig