Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STACKATERA stak1ate4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. stacc-)
Etymologi
[till STACKATO. — Jfr STACKERA]
1) mus. motsv. STACKATO I 1, III 1: föredra musik l. sång (i) stackato; i sht i den under slutet nämnda anv. Jag hade svårt att höra ibland, ty det stackaterades eller slarvades. Strindberg (c. 1905) hos Östergren. Ekbohrn (1936). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om föredragande av musik l. sång: som sker (i) stackato; äv. om (del av) musik- l. sångstycke o. d.: som kännetecknas av l. är avsedd för ett föredragande i stackato; äv. om rytm i musik l. sång: som kännetecknas av ett l. flera stackaton; äv. om not: försedd med markering för stackato; jfr STACKERA 1. Therèse (sjöng) en aria ur Barberarn i Sevilla. Präktigt staccaterade toner, kraftfulla rullader .. framlockade åhörarnes lifliga tacksamhets-yttringar. Bremer FamH 2: 45 (1831). Förslaget är kort .. Framför staccaterade noter. Bauck 1Musikl. 1: 89 (1864). Cavatinan sjöngs .. rätt illa, och man kunde nu åter få höra det löjligt staccaterade föredrag, hvari signora Labia excellerade. PT 1895, nr 230, s. 3. Roddaren står på aktertoften och han vrickar styråran i långa, snabba knyckar till en stackaterad melodi. Rogberg Portug. 80 (1931). Staccaterade dansrytmer. GbgMP 1948, nr 61, s. 16.
2) i bildl. anv. av 1 (motsv. STACKATO I 2, II, III 2); nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv. (motsv. 1 slutet), särsk. dels om tal l. läte l. rytm o. d.: som låter som ett stackato (i bet. III 1), sönderhackad o. d., dels (mera tillf.) om målning: utförd med korta, tvära penseldrag l. dyl.; jfr STACKERA 2. Så skrattade hon igen med detta pinsamma, staccaterade skratt, som skar mig i hjertat och kom mig till att rysa. Levertin Riv. 101 (1883). Vardagstalets staccaterade rytm smyger sig hos honom (dvs. den franske dramatikern E. Scribe) in i replikerna. Kihlman NordProf. 261 (1930). Birgitta Liljebladh gjorde en gång en sensationell debut med svavelgult fräsande och staccaterade målningar i Staffan Hallströms efterföljd. Expressen 1963, nr 48, s. 4. En oförskämdhet tycktes dölja sig .. i det stackaterade talet. Gyllensten Juv. 110 (1965).

 

Spalt S 10688 band 30, 1986

Webbansvarig