Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STABBA stab3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. stabba; till STABBE]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kort o. tjock flicka. Hilda. En liten stabba. Mycket vänlig och tillgänglig. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 105.

 

Spalt S 10656 band 30, 1986

Webbansvarig