Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄNSTIGHET spän3stig~he2t, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -er (om olika manifestationer av egenskapen, föga br., Ehrensvärd Brev 2: 62 (1795; i bet. 1 o. 4), Därs. 147 (i bet. 4)).
Etymologi
[avledn. av SPÄNSTIG]
1) motsv. SPÄNSTIG 2: elasticitet; äv. (o. numera nästan bl.) pregnant: egenskapen att vara spänstig, spänst (se d. o. 1), god elasticitet l. fjädrande förmåga l. kraft. Det var en fröjd att gå på grund av markens spänstighet. Stålfjädern var gammal men hade kvar sin spänstighet. Den spänstighet som någon jord kan hafwa, måtte härröra utaf blandning .. med mylla. VetAH 1740, s. 364. Spänstigheten / Jag på tåget (dvs. repet) fresta vill. Envallsson Slått. 43 (1787). Den utvecklade spänstigheten (är) proportionell direkte mot förlängningen eller sammantryckningen, som längdenheten af kroppen undergått. Fock 1Fys. 204 (1853). TT 1871, s. 69 (hos fjäder). Om molekylernas afstånd från hvarandra genom en yttre kraft ökas eller minskas, så uppträda nya krafter, som sträfva att återföra dem till deras ursprungliga afstånd, och dessa nya krafter sammanfattas under namnet spänstighet eller elasticitet. 2UB 2: 10 (1901). TNCPubl. 76: 159 (1981). — jfr FJÄDER-SPÄNSTIGHET. — särsk.
a) motsv. SPÄNSTIG 2 a; jfr 2. (Broskens) spenstighet, så wäl som refbenens sneda läger, underhielper luftens utklämmande ur lungorna. Rosenstein Comp. 65 (1736). (Smak-)Sensationen sker genom nerverna, men de måste ha sin spänstighet eller elasticitet. Linné Diet. 2: 229 (c. 1750). Som bevis på studentmagars tension d. ä. spänstighet ett exempel — härom middagen afåts följande af undert. — 2 stora tallrickar surkål 8 frikadeller — 10 köttbullar (osv.). Strindberg Brev 1: 25 (1870). Hans musklers spänstighet. Hallström Than. 57 (1900).
b) motsv. SPÄNSTIG 2 b; förr särsk. övergående i bet.: tryck(kraft) l. expansionskraft. Wädrets (dvs. luftens) hemliga och osynbara werkan härkommer .. utaf des egenskaper, antingen wi kalla dem .. hoptryckning, spänstighet, skarphet eller mildhet. Serenius EngÅkerm. 128 (1727). Ju mera luften packas, ju större blir dess kraft att utvidga sig, och att återtaga sitt naturliga tillstånd. Detta är hvad man kallar luftens fjäderkraft eller spänstighet. De Rogier Euler 1: 37 (1786). (Vattenånga) har en ganska stor spänstighet och sönderspränger de starkaste kärl om vatten under stigande hetta instänges. Berzelius Kemi 1: 189 (1808). Vid blandning af gaser och ångor inom ett bestämdt rum, blifver blandningens spänstighet lika med summan af de tryck, som hvardera gasen eller ångan för sig ensam skulle antaga under samma volym. Fock 1Fys. 440 (1861). Utfällning av vattenånga i atmosfären inträder, när ångans spänstighet börjar överstiga den mot den rådande lufttemperaturen svarande maximispänstigheten. Carell o. Edelstam 103 (1916).
2) motsv. SPÄNSTIG 3: egenskapen att vara spänstig, spänst (se d. o. 2); äv.: fysisk vitalitet, god vigör. Ett språng utföres hufvudsakligen genom spänstighet i ben och fötter. Ling Regl. 96 (1836). (Löparna) rörde sig med sådan svikt och spänstighet, att jag kände mig som en för länge sedan utkörd droskhäst bredvid dem. Rosen InshAllah 340 (1935). Kroppsligen var han en stålfjäder, av en seghet och spänstighet av ovanliga mått. Engström LbSvFolk. 285 (1938); jfr 1.
3) mer l. mindre oeg. l. bildl. anv., motsv. SPÄNSTIG 4: egenskapen att vara spänstig, spänst (se d. o. 3); särsk. motsv. SPÄNSTIG 4 c. NF 20: 687 (1897; i fråga om rytm). (I Snoilskys dikt Konstberiderskan från 1861) finns redan den spänstighet i rytmen .. som skulle bli utmärkande för skalden. Hallström i 3SAH 42: 169 (1931).
4) bildl., motsv. SPÄNSTIG 5: (andlig l. intellektuell) rörlighet l. anpassningsförmåga l. vitalitet, spänst (se d. o. 4). Hans Snille kunde icke altid äga samma spänstighet och styrka. Gagnerus Stjernhjelm 60 (1776). De bästa konstdomarne (i Frankrike under upplysningstiden) hade mera förståndskraft, än känslans retliga lif och fantasiens spänstighet. Rydqvist i 2SAH 12: 439 (1827). Organismen (dvs. den romerska kyrkan) ägde ej spänstighet nog. Den reagerade på ett sätt, som utstötte Luther ur den officiella frälsningsanstalten. KyrkEnh. 6: 71 (1919). (Att vara beredd på angrepp från två håll) tär mer än man i förstone anar på ens andliga spänstighet. Rig 1957, s. 80. — jfr SINNES-, SJÄLS-SPÄNSTIGHET.
Ssgr (i allm. till 1): SPÄNSTIGHETS-FÖRMÅGA. (†) (styrka o.) elasticitet. KrigVAT 1842, s. 18.
-GRÄNS. (numera föga br.) elasticitetsgräns. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 72. SAOL (1950).
-KOEFFICIENT. (numera föga br.) elasticitetskoefficient. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 72. 2NF (1917).
-KRAFT.
1) (†) till 1 b: expansionskraft l. explosiv kraft. Fries Krutl. 88 (1869; hos krut).
2) (numera föga br.) till 4: i spänstighet bestående kraft. Carlson i 2SAH 33: 17 (1861).
-LAG. (†) lag (se lag, sbst.1 5 a) som gäller för (fasta kroppars) elasticitet (ss. verkande kraft). Fock 1Fys. 202, 218 (1853).
-MODYL. (numera föga br.) elasticitetsmodyl. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 72. 2NF (1917).
-MÅTT. (numera föga br.) elasticitetsmodyl. Fock 1Fys. 204 (1853).
(14) -PROV. särsk. (numera föga br.) till 1: (föreskrivet) prov rörande ngts elastiska förmåga (o. hållbarhet). Holmberg Artill. 3: 279 (1883).
(1) -PROVARE. särsk. (†) till 1 b: instrument som mäter tryck (hos ånga l. luft). SFS 1861 nr 17, s. 2. KrigVAH 1884, s. 249.
(1 b) -SKILLNAD. (†) tryckskillnad. Fries Krutl. 86 (1869).
(2) -TÄVLAN. (mera tillf.) tävling där spänstigheten l. spänsten sätts på prov l. tävling i spänstgren(ar). IdrBl. 1935, nr 11, s. 12.

 

Spalt S 10576 band 30, 1986

Webbansvarig