Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄNA, v.2
Ordformer
(spän- 1643. spänn- c. 1685)
Etymologi
[fsv. spänia; jfr fvn. spenja, locka, övertala, ävensom mlt. spenen, spennen, avvänja, (mh)t. spenen, locka, övertala; avledn. av (stammen i) SPANA, v.1 — Jfr AVSPÄNNA, v.2]
(†) lura l. locka; anträffat bl. i särsk. förb. o. ssg.
Särsk. förb.: SPÄNA IFRÅN. lura l. locka (ngn) ifrån (ngn). The skeen-fagre (språk), them du (dvs. svenskan) medh din prydna prydt hafwer, locka och späna tigh tijne egne barn ifrå. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643).
Ssg: SPÄNE-DIKT. uppdiktat yttrande l. påstående varmed ngn lurar l. försöker lura ngn; jfr dikt, sbst.1 4 a. SkrVSocLd 22: 136 (c. 1685: spänne dichter).

 

Spalt S 10499 band 30, 1986

Webbansvarig