Publicerad 1986   Lämna synpunkter
SPÄNA spä3na2, v.1 -er, -te l. -de, -t, -t l. -d (pr. sg. -ar Balck Musæus Nn3b (1596). — ipf. -de Granander SidSkaraDomk. 23 (i handl. fr. 1596), Lönnerholm SprJönk. 116 (1972) osv. -te EnköpTb. 29 (1544) osv. — p. pf. -t ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 111 (1534), Schroderus Dict. 211 (c. 1635) osv. -ad Lind (1749)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(spen- 1522 (: kirchespen(er)e)1671 (: spent, p. pf.). spenn- 1689 (i bet. 1 a). spän- (-ää-) 1534 (: spänth, p. pf.) osv. spänn- 1849 (i bet. 1 a) osv.)
Etymologi
[fsv. späna, sv. dial. späna; motsv. d. dial. spæne; avledn. av SPÅN, sbst.1 (jfr SPÅNA, v.1); formen spänna (i bet. 1 a) möjl. beroende på anslutning till SPÄNNA, v.2 — Jfr SPÄNKA, SPÄNTA, v.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SPÅNA, v.1 3; äv.: spänta (se SPÄNTA, v.1 1); äv. bildl. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 111 (1534). (Han) spänar grant, klyffuer. Balck Musæus Nn3b (1596; bildl., i fråga om ordklyverier i villoläror). Höran är en lijten trääkyrkia, spänt uthan på. VgFmT II. 1: 73 (1671). Staden är spänt. Lind (1749). Källaregången murades och späntes tillika med kol-hus. Rhyzelius Ant. 130 (c. 1750). Jag måste ha hjälp med takspån .. ”Jaså, du och Ängatorparn, ni tjänstar varandra. Då ska väl han späna sitt tak, han också?” Spong Kråkn. 48 (1963). jfr BE-SPÄNA o. NY-, O-SPÄNT. särsk.
a) (numera bl. spänna) (förr) bildl., i uttr. spänna l. späna kyrka l. kyrkor, utföra l. leka (jul)lek varvid en av deltagarna som böjde sig framåt skulle gissa vem som gav honom slag i baken; i sht (med verbet i inf.) ss. namn på denna jullek; jfr SPÅNA, v.1 3 a. Rudbeck Atl. 2: 309 (1689). Späna kyrkor. Bergius Småsak. 5: 64 (1756). För att tillfredsställa denna (pennalistiska drift från de äldre kadetternas sida) uppfördes under rikssalstimman några lekar, från fordna, bättre dagar .. De voro: Lullan går! Värma badstu’ och Spänna kyrka. Braun Namnl. 157 (1849). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 55 (1950).
b) ss. vbalsbst. -ing, i konkret anv.: spåntäckning, (på tak l. byggnad spikad) spån (se SPÅN, sbst.1 2 a). Behöfwes Kyrckian spänas omkring wäggarne, emädan den gamble späningen är mäst förfallen. VDAkt. 1717, nr 336.
2) (†) i utvidgad anv., i fråga om läggande av näver på tak; i den särsk. förb. SPÄNA IHOP.
Särsk. förb. (till 2; †): SPÄNA IHOP. med avs. på taknäver: lägga på o. förena (med tidigare lagd näver). Klööf Nÿ näfwer, späntes ihop med den, som i fior uplades. VDR 16612, s. 57.
Ssgr (†): SPÄNE-HAMMARE. hammare för spånspikning; jfr spån-hammare. VDAkt. 1684, s. 466.
-LÖN. lön för utförd spåntäckning l. spånslagning. VLRäk. 1669, s. 39.
Avledn. (till 1; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPÄNARE, m. [fsv. spänare] spåntäckare l. -slagare; särsk. i ssgrna kyrko-, tak-spänare.

 

Spalt S 10498 band 30, 1986

Webbansvarig