Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄD spä4d, äv. (numera nästan bl. ss. förled i ssgr, vard. l. bygdemålsfärgat) SPÄ spä4, adj. -are ((†) superl. -est Nordberg C12 1: 4 (1740)); n. spätt spät4 (OPetri Kr. 332 (c. 1540) osv.). adv. -ELIGA (†, Schultze Ordb. 4724 (c. 1755)), SPÄTT spät4 (Serenius Eee 4 b (1734) osv.).
som levat l. funnits till endast en kort tid l. befinner sig i början av sin levnad l. utveckling (o. är liten l. spenslig l. klen l. ömtålig l. vek l. outvecklad l. oerfaren o. d.); ofta äv. med tanke enbart l. väsentligen dels på ringa ålder, övergående i bet.: (mycket) ung, dels på spenslighet l. litenhet l. klenhet. En späd gestalt. Hon hade en späd växt (kropp, kroppsbyggnad). VarRerV 60 (1538). (Lat.) Tenerasco .. (Sv.) Warda späd eller kräseligh .. (t.) Zart oder weich werden. Linc. Gggg 3 b (1640). IErici Colerus 1: 44 (c. 1645). Inunder bördan tung och swår / Du (dvs. prinsessan Ulrika Eleonora) .. med späda skuldror går. Afzelius Sag. XI. 2: 112 (i handl. fr. 1713). Kellgren (SVS) 4: 309 (1783; om krafter). Almqvist TreFr. 1: 55 (1842; om rännilar). Af ångest de späda hjertan / Knappt vågade slå / Då (i sagan om G. I) spejarnes lansar stungo / I gömmande strå. Snoilsky 2: 3 (1881). PT 1888, nr 268 A, s. 3 (om is på kanal). Din späda hand, / så ofta räckt till välkomst och farväl. Langenskjöld Samkl. 56 (1922). Frisendahl Skogsdjup. 10 (1925; om kaliber på gevär). De späda små vingarna (på starungarna) darrade som penninggräs i storm. Martinson BakSvenskv. 148 (1944). — särsk.
a) om person (jfr d, g α); äv. dels liktydigt med: omogen, oerfaren o. d. (jfr g), dels substantiverat; i sht i slutet. Modern var liten, späd och graciös. Ynglingen var späd till växten. Iagh är än nu spädh och en smord Konung. 2Sam. 3: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: svag; Luther: zart, Vulg.: delicatus). Effter then inwertes skapnaden, äre .. (människorna) antingen helbregde, eller siwklighe, Fööre och Starke, eller Swage och späda. Schroderus Comenius 279 (1639). Är en sådan (skeppsgosse som skall straffas med ris) så ung och späd, at han det straffet ej utstå kan, då hafwe Domaren macht risslitandet för honom at lindra. StadgStraffSnatt. 16/5 1732, § 10. I Ungdomen är (människan) .. qvick, späd och munter. Biberg Linné Oec. 21 (1750). Tegnér (WB) 5: 34 (1825: de späda; om barnen, substantiverat). Det var på våren 1850 som jag gjorde Gustaf Sandströms bekantskap, han då redan gammal och van aktör, jag en späd nybörjare. Hedberg SvOperasång. 121 (1885). En pålitlig passflicka ej för späd (får anställning). GHT 1907, nr 6, s. 10. Gyllensten Grott. 166 (1973). — särsk. om barn; i sht: som är (tämligen) nyfödd l. är i åldern 0—c. 1 1/2 år (särsk. med tanke på att barnet ammas l. är i den ålder då amning förekommer l. då det måste skötas; se SKÖTA, v.4 I 1 a α) o. d., som är spädbarn. (Efter den första kristna tiden) wort och tillåtet ath spädh barn döptes. OPetri 1: 395 (1528). Inge barn som ferdige och utan stort lyte äre .. skole intagas i Hospitalen .. Men äre the så späde, at the skötas moste, .. tå skola the tagas in i barnhuset. KOF II. 1: 484 (1659). Lägger amma spädt barn hos sig i säng; böte fem daler. MB 30: 2 (Lag 1734). Han var född ett ovanligt spädt barn. Strindberg Hafsb. 54 (1890). Makarna fingo tio barn, en gosse och nio flickor .. Gossen och två av flickorna dogo som späda. MinnGPrästh. 1: 34 (1924). Dödsrisken för de späda är .. större ju yngre barnen äro. Jundell Barn. 1: 284 (1927). — jfr BARN-SPÄD.
b) om djur; i sht dels med tanke på levnadsålder, dels med tanke på att djuret skall slaktas o. att dess kött är mörare än äldre djurs l. har en särskild smak o. d. (jfr c α). (Abraham) lopp bort til booskapen, och toogh en godh späädh kalff, och fick drengenom, han skyndadhe sigh och tilreedde thet. 1Mos. 18: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: ungkalv). Fast Gräset är så kleent, Gräshoppan ganska späder, / Så witna the om Gud, hwar Mund om honom qwäder. Spegel GW 26 (1685). Weste FörslSAOB (c. 1817; om lamm). Snart mottar de späda (dvs. flyttfåglarna) / En skönare verld. Stagnelius (SVS) 2: 437 (1821). Späda grisar. Sundén (1891). (Korsnäbbarna) ruva på ägg och vårda späda ungar, när snön .. ligger djup på marken. Rosenius SvFågl. 2: 77 (1921).
c) i fråga om växtlighet; om gren l. knopp l. blad l. planta l. skog o. d.; äv. om tillstånd o. d. hos växtlighet. Schroderus Os. III. 2: 75 (1635; om trädgrenar). Som unge och späde uprunne telningar eller plantor icke stå at acktas ifrån .. Creatur, enär de dertil hafwa tilträde; Så (osv.). PH 4: 2558 (1748). QLm. 4: 39 (1833; om tillstånd). Den späda furuskog, som uppwuxit ur den klippdigra grunden. Englund Ged. 4 (1853). Bååth GrStig. 117 (1889; om lövverk). Armfelt VildmPar. 68 (1920; om frukter av slingerväxt). Aronson SångPolstj. 7 (1948; om skott). Rosén Allemansr. 50 (1976; om trädplantor). — särsk.
α) i sht kok. om (del av) växt med tanke på dess användning ss. föda för människa l. djur; i sht med tanken fäst vid det unga l. mindre utvecklade växtämnets mörhet l. mjällhet l. lättsmälthet o. d.; jfr b. Salé 58 (1664; om ärtor). Förtrögar magen sin smältning, / Låta sig hindren bäst undröjas af vanliga musslor, / Och späd syra. Adlerbeth HorSat. 70 (1814). Späda grönsaker behöver ej .. så lång tillagningstid som fullt utvuxna, grövre exemplar. StKokb. 171 (1940). Saftiga örter och späda gräs som är deras (dvs. renarnas) föda om sommaren. Selander LevLandsk. 101 (1955).
β) (†) i namn på vissa växter: smal l. tunn l. klen; i uttr. späd nate, spädnate; späd repestarr, spädstarr; späd törel, töreln Euphorbia exigua Lin., småtörel. Thedenius FlUplSöderm. 80 (1871; om spädnate). Därs. 437 (: Repestarr). Iverus VästmFanerog. 52 (1877; om spädnate). Därs. 264 (: törel).
d) i fråga om ljud, om röst l. målföre l. läte o. d.: hög (se HÖG, adj. 7 a) o. svag l. fin (se FIN, adj. II 8) l. tunn o. svag; äv. om person (jfr a, g α) med tanke på rösten (särsk. i uttr. späd i målet l. ljudet o. d.). Kvinnor och barn har spädare röster än män. Mesarnas späda pip. Är (hesheten) .. vthaff kyld, tå är rösten eller målett spätt. BOlavi 36 b (1578). CupVen. A 1 b (1669: i målet). Våra späda klagorop då vi födas och våra djupa suckar då vi dö, äro (osv.). Lantingshausen Young 1: 79 (1787). (Älgkalvens) läte är ett spädt gnäll likast en nyfödd hundvalps. VetAH 1819, s. 209 (1794). De bästa skäl, framsagda med en späd och svag röst, förlora ofta deras verkan på vissa åhörare. Leopold 5: 405 (1802). JournLTh. 1810, s. 191 (: i ljudet). Den späda klangen af en ringklocka. Topelius Fält. 5: 15 (1867). Med ett spätt sus föll sandstrålen (från handen) ner i en liten hög i den andra sanden. Ek Gräns. 281 (1918). Lindström Vindsröjn. 91 (1939; om barnskrik).
e) (numera bl. mera tillf.) i pl., i uttr. späda kalvskinn, om spädkalvskinn, späda lammskinn, om lammskinn av spädlamm. Spede Kalffskynn — 2 deker. KlädkamRSthm 1554 K, s. 3 b; möjl. ssg. Spede Lambskijnn. Därs. s. 40 a; möjl. ssg.
f) om tidsperiod: som tillhör l. utgör den första l. tidigaste delen av (det som huvudordet betecknar); i sht om år tillhörande sådan period l. om ngns barndom l. om ålder; ofta ungefär liktydigt med: tidig l. barna- l. barndoms- l. ungdoms-. Altså känner then späda barndomen icke sigh sielffwan. Schroderus Comenius 235 (1639); jfr a. Huru hafwen I kunnat, sade han, uti så späd ungdom wänja eder wid Hemligheters förtigande? Ehrenadler Tel. 84 (1723). Re’n i våra späda dagar / Vänskap oss et nöje var. Envallsson Slått. 23 (1787). Du ser dem bortfalla, .. som vårdade dina späda år. Wallin 1Pred. 1: 263 (c. 1830). Jensen Carlé Amer. 43 (1920: i hans späda barndom). (Han hade) vid späd ålder fått en sjukdom i ryggen. Johnson DrömRosEld 46 (1949). — särsk. i komp. l. superl.; i superl. ofta ungefär liktydigt med: tidigaste l. första l. yngsta; förr äv. i uttr. ifrån spädaste födseln, från födseln, från (första) början. Under det, at de första och spädesta åren sålunda tilbracktes, lärde Printzen, tillika med Swenska språket, det Tyska. Nordberg C12 1: 4 (1740). Hwad Fiskarnes ålder beträffar, så äro de ifrån spädaste födseln färdige at wandra ikring och söka sig föda. SvSaml. 3—6: 255 (1765). Uti sine spädare år njöt Salig Herr Professoren den trognaste underwisning uti dygd och lärdom. Wallquist EcclSaml. 1—4: 285 (1789). Allting flöt om vartannat som i rikets spädaste och råaste barndom. Gyllensten Grott. 80 (1973).
g) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (i sht med abstrakt huvudord; jfr c—d); i sht dels: liten l. obetydlig l. svag l. klen, dels: som befinner sig i sin första utveckling, (ännu liten o.) outvecklad l. ny l. omogen o. d. (l. känslig l. ömtålig l. osäker o. d.). Then spädha Christi Hiord. Bureus Runaräfst 29 (1602). Hippocrates (kallar människans själ) en tunn spä Andedrecht. Sigfridi a 7 b (1619). E. Kongl. M:t veet allernådigest, hvadh vexler ähre för een späädh tingh. AOxenstierna 5: 578 (1630). 2BorgP 5: 440 (1734; om fabriker). Thet i Nåder anbefalta understöd, til Lazarettets späda fond i Stockholm. VDAkt. 1755, nr 239. Hvad skola vi sedan klaga då en nationalteater .. icke vidare tager de späda plantorna (dvs. unga svenska dramatiker) i sitt hägn! Strindberg NRik. 157 (1882). I den späda morgonvinden kryssade vi långsamt ut ur hamnen. Cederschiöld Artist. 109 (1915). Wallquist LappmDokt. 11 (1936; om kunskaper). — särsk.
α) (†) om ngns begåvning l. förstånd l. om person (jfr a, d) med tanke på hans begåvning l. om idé (föreställning): outvecklad, svag. RARP 2: 118 (1634; om personer). Af de nyare Memoirer, Generalers lefvernes beskrifningar, journaler öfver belägringar och Fälttåg .. får han (dvs. pilten), lika som med lek och nöje, en späd idée om Krigs-operationer. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 23. Det är just därföre, som man är Informator, at man skal med förnuft och lämplighet underhjelpa och alt mer uplyfta et spädt begrep. Bergklint MSam. 1: 2 (1781).
β) (numera föga br.) om färg l. om ljus(ton) l. om ngt som sprider ljus: svag l. blek. Den hvita (tulpanen) skuggas med Svart, Blått och Hvitt. Därtil är Tusch ganska tjenligt: det gifver späda skuggor. Miniatursk. 49 (1784). Ett litet rum, hvars hemska mörker upplystes af en späd lampa i ena hörnet. Almqvist GMim. 2: 83 (1842). SthmModeJ 1852, s. 31. (Den skånske bonden hade inte sinne för) fjerrdagerns späda förtoningar. Rosenius Himmelstr. 104 (1900, 1903).
δ) (numera bl. tillf.) ss. bestämning till linda l. till ord med bet.: början, i uttr. betecknande att ngt är i sin första begynnelse l. att ngt är i sin linda (se LINDA, sbst.2 1 c β); förr äv. i uttr. ligga i späda lindan, ligga i lindan (se LINDA, sbst.2 1 c α), vara spädbarn. Lybecker 215 (c. 1715: låg). Säll then, som lustan wet i späda lindan strypa. Kolmodin QvSp. 1: 440 (1732). Den första Christeliga församlingen uti des späda början. Bælter Cerem. 4 (1760).
ε) (†) om hy: slät o. mjuk (o. ömtålig), fin (se FIN, adj. II 1). Holmberg 2: 345 (1795). Schulthess (1885).
ζ) (†) om känsel: fin (se FIN, adj. III 1). Denna Frun hette Samwete och war af så snörrätt begrep, så skarp syn och så späd känsel, at lasterne giorde i huset icke det minsta buller, förr än hon märkte det. Dalin Arg. 1: 158 (1733, 1754).
B: (a slutet) SPÄD-BARN. (spä- 1639 osv. späd- c. 1635 osv. späde- 1615—c. 1655) spätt l. (tämligen) nyfött barn l. barn som är i åldern 0—c. 1 1/2 år l., speciellare, i åldern 0,5—12 månader (o. måste ammas l. skötas l. icke kan gå o. d.), baby; jfr dibarn, sköte-barn, småbarn, spena-barn. Nyfödde Spädebarn. Petreius Beskr. 6: 38 (1615). Den minskade dödligheten bland spädbarn. Idun 1888, s. 117. Mödrar med spädbarn vid bröstet. Ruin VälMött 26 (1938). Beckman DamRödHatt 61 (1966).
Ssgr: spädbarns-avdelning. på sjukhus l. barnhem o. d.: avdelning (se d. o. 3 a) för spädbarn. SvD(A) 1915, nr 154, s. 16.
-central. (numera föga br.) central för läkarvård av spädbarn, barnavårdscentral. SvLäkT 1935, s. 159.
-dödlighet. dödlighet (se d. o. 2) bland spädbarn; jfr barn-dödlighet, barna-dödlighet. Auerbach (1913).
-hem. (i sht förr) barnhem för spädbarn utan mödrar (l. vilkas mödrar icke medföljer dem). 2NF 27: 971 (1918).
-krubba. (förr) hem (se d. o. I 2 e β α’) där spädbarn under dagen vårdades medan mödrarna yrkesarbetade, daghem för spädbarn; jfr barn-krubba. SvD(A) 1913, nr 289, s. 7.
-period. i sht med. särsk. om perioden mellan 0,5 o. 12 månaders ålder. Lindskog o. Zetterberg 527 (1981).
-utstyrsel. sammanfattande, om allt det som ett spädbarn anses behöva av personlig utrustning (i sht kläder); jfr -utrustning. Årsb10DistrSvRödK 1921, s. 13.
-år. år då ngn (man) är l. varit spädbarn; i sht i sg. (best.), om det första levnadsåret. Dödligheten under andra och tredje året har minskat proportionellt ungefär lika mycket som dödligheten under spädbarnsåret. Dahlberg SjSamh. 1: 94 (1934). SvLäkT 1935, s. 24. —
-BARNS-AKTIG, adj. [avledn. av -barn] som påminner om l. liknar ett spädbarn(s). Gyllensten SokrDöd 182 (1960). —
-BRÖSTAD, p. adj. som är smal över bröstet l. (om kvinna) som har späda (små l. outvecklade) bröst. Gosselik, höftsmal, spädbröstad .. var hon fantastiskt olik allt vad man menade med en kvinna. Siwertz ResK 103 (1929). —
(c) -GRENAD, p. adj. som har unga l. klena l. spinkiga grenar, spädgrenig. Holzhausen VäxtInomh. 213 (1924; om småträd). —
(b) -GRIS. (spä- 1639 osv. späd- 1886 osv.) späd gris; äv. ss. maträtt; jfr di-gris. Schroderus Comenius e 1 a (1639). Skånsk gås, hans favoriträtt näst efter stekt spädgris med knaprigt skinn. HågkLivsintr. 17: 6 (1936).
-sjukdom. i sht veter. hos spädgrisar vanlig l. för spädgrisar karakteristisk sjukdom. 2SvUppslB (1953). —
(c) -GRÖN. (i sht i vitter stil) om växtlighet: späd o. (ljust) grön; äv. dels i n. sg. substantiverat, dels i utvidgad anv., om färg l. om ngt som beror på denna färg (jfr späd g β). Nordforss (1805). Ekelund Vårbris 70 (1900; om gräs). I backsluttningen .. stod furuskogen .., blandad med spädgrön vårbjörk. Johansson RödaHuv. 1: 118 (1917). Granvik Centralafr. 88 (1927; om färg). Ute susade ett stilla majregn ner och doften av spädgrönt trängde i fläktar genom gluggen. Fridegård Tack 144 (1936). Rågbroddens spädgröna lyskraft. TurÅ 1952, s. 80. —
(b) -KALV. (spä- 1923 osv. späd- 1639 osv. späde- 1556—1693) späd kalv; äv. ss. maträtt; jfr di-kalv. InventVallentuna 1556. Björkman (1889; äv. om köttet). Se bara på oss, vi ä’ ju så nyktra som spädkalfvar. Lundquist Jensen HimmH 97 (1907). Grundström Pirak NomadLiv 65 (1933; om renkalv). särsk. (vard.) ss. nedsättande personbeteckning (i sht för ung l. oerfaren man). VLitt. 1: 524 (1903). Så är du nog ingen spädkalf till åren häller. Högberg Vred. 2: 246 (1906). ”Håll käft, din spädkalv!” fräste Maths. Utas ViStäpp. 151 (1938).
-KALVS- l. -KALV-KÖTT. (-kalv- 1888 osv. -kalvs- 1889 osv.) kalvkött från spädkalv(ar). LdVBl. 1888, nr 89, s. 4. —
-KALVS-STEK l. -KALV-STEK. (-kalv- 1944 osv. -kalvs- 1950 osv.) kalvstek från spädkalv. Östergren (1944). —
(b) -LAMM. (spä- 1727—1740. späd- 1639 osv.) spätt lamm; äv. ss. maträtt; jfr späd e o. di-lamm. Kalfwen och spädlambet dij råmiölken vthur Jwret. Schroderus Comenius 415 (1639). Pilaff på spädlamm. Appelberg Michajlovič Storf. 59 (1934). —
-LEMMAD, p. adj. om person: som har späda lemmar, finlemmad, spenslig l. spinkig o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Schroderus Os. 1: 602 (1635; om ung man). Gifwe Gud, at Owäldugheten ej woro alt för späd-lemmad, at slå Egennyttan för pannan. Dalin Arg. 2: 388 (1734, 1754). Söderlund FamBarr. 2: 9 (1906; om björkar). Hon var spädlemmad och smalaxlad. Hedberg SuckLeksaksl. 60 (1941). —
(d) -LJUDAD, p. adj. (spä- 1680. späd- 1602) (†)
1) som har svag röst. (Hon) sade och sin drängh altijdh berättat, det skulle den som ihiälstuckit Hedræum, warit späliuda och taalt mycket heest. UUKonsP 14: 143 (1680).
2) om språktecken: som betecknar ljud med hög tonhöjd (hög frekvens). Bureus Runaräfst 171 (1602; om stungen runa). —
(c) -MÅRA. (†) måran Galium trifidum Lin., som har spenslig stjälk, dvärgmåra. Nyman VäxtNatH 1: 86 (1867). Dens. FanerogFl. 40 (1873). —
(c) -NARV. bot. narvväxten Arenaria leptoclados (Rchb.) Guss. (som har spenslig stjälk). Weimarck SkånFl. 279 (1963). —
(c) -NATE. bot. växten Potamogeton panormitanus Biv., som har spenslig stjälk; jfr späd c β. Nyman VäxtNatH 2: 387 (1868). —
(g β) -RÖD. (tillf.) i n. sg. substantiverat, om svagt l. blekt röd färgnyans. Böök ResSv. 236 (1924). —
(c) -RÖR. (†) hybrid (med spensligt strå) mellan grenrör o. madrör. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 768 (1901). —
(c) -TÖREL. (†) växten Euphorbia peplus Lin. (som är spädare än vanlig törel), rävtörel; jfr späd c β. Nyman VäxtNatH 2: 178 (1868). Andersson AfbildnVäxt. 1: 59 (1870). —
-UNG. (†) ung o. späd; äv. substantiverat. En pijgha var inkomin i ett bergh .. ther inne var inthet annat folk än utgamle och spädhunge. Bureus Suml. 36 (c. 1600). Barckhusen Cotossichin 86 (1669; om prinsar o. prinsessor). —
-VUXEN, p. adj. som har l. kännetecknas av späd (kropps)byggnad, späd l. spenslig l. klenvuxen l. smal o. d.; äv. dels motsv. späd a, c, dels bildl. LB 2: 295 (1900; om sädesslag). Harriet Bosses graciöst spädvuxna gestalt. SvD(A) 1922, nr 106, s. 3. Nerman Service Bluffm. 67 (1925; om ansikte). Lundström Sjöfr. 96 (1929; bildl.). SvNat. 1932, s. 33 (om lindar). Moberg Sedebetyg 75 (1935; om flicka). En kinesisk dam, som med sin spädvuxna sirlighet kom (osv.). Siwertz Förtr. 226 (1945).
(f) -ÅLDER. (mera tillf.) späd ålder; i sht: spädbarnsålder. Dog barnet i spädåldern, skulle ungfaddrarna bekosta kistan och svepningen. Modin GTåsjö 267 (1916). —
(f) -ÅRIG. [jfr -år] (numera bl. tillf.) som befinner sig i sina späda år. Tessin Bref 1: 117 (1752; om herre).
C (†): SPÄDE-BARN, -KALV, se B.
SPÄDHET, r. l. f. [jfr d. spædhed, nor. spe(d)het] om egenskapen att vara späd; äv. motsv. späd a—c; äv. bildl. (motsv. späd g). Helsingius Ff 4 a (1587). När .. Förståndet i hans spädheet sigh först begynte förnimma låta, är han (osv.). Gallius AÅkeson F 2 a (1643). Resan gick långsamt för barnets spädhet skull. Dalin Hist. III. 1: 522 (1761). Näringarnes spädhet hos oss, hvilka ännu i deras första utvecklingsperiod erfordra allt möjligt skydd för att icke qväfvas. Björnstjerna Beskattn. 215 (1832). (Björkens) mest i ögonen fallande drag äro den spädhet och spenslighet, som visa sig i alla hennes delar. NF 2: 613 (1877). Bokskogen .. i den första vårgrönskans ljusa, saftiga spädhet. Hansson Nott. 117 (1885). (Vi) sökte ta fatt eller slinka undan varann .. (under leken). Med min .. elvaåriga spädhet saknade jag då icke chanser att åtminstone dra ut på spelet. Hallström Händ. 140 (1927). —
SPÄDLIGA l. SPÄDELIGA, adv. (-eliga 1649—c. 1755. -liga 1640—1700) (†) spätt (se späd h). Linc. (1640). Schultze Ordb. 4724 (c. 1755). —
SPÄDLING, m.//ig. (numera föga br.) spätt barn, spädbarn. SalOrdspr. 4: 3 (öv. 1536). Hälsov. 1909, s. 33 (angivet ss. nybildning).
Spalt S 10484 band 30, 1986