Publicerad 1985   Lämna synpunkter
-SPÅ, adj.
Etymologi
[fsv. spar; ä. sv. dial. spå (HOF DialVg. 273 (1772)); motsv. fvn. spár; jfr fsax. o. fht. spāhi, vis, klok; samhörigt med SPÅ; jfr äv. lat. -spex (gen. -spicis) i haruspex, offerskådare, spåman, auspex, fågelskådare, till specere (se SPEJA, v.2). — Jfr -SPÅDD]
(†) ss. senare led i ssg: (så l. så) spående (se SPÅ 1, 2), som spår (så l. så), -spådd; se SANN-SPÅ.

 

Spalt S 10393 band 29, 1985

Webbansvarig