| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRÖD sprø4d, adj. -are; förr äv. SPRÖT; n. o. adv. SPRÖTT spröt4.
1) om ngt sakligt konkret (jfr 2 b slutet).
a) som (har jämförelsevis hård l. torr yta o. saknar elasticitet o.) lätt brister l. splittras l. smular sig l. låter sönderdela sig, bräcklig l. skör l. klen o. d. (särsk. om metall: icke smidig); om mineral l. metall förr äv.: rå l. icke raffinerad l. oren. (Malmen är) sålunda spröö, att han uthan eldh sigh upbryta låter. Johansson Noraskog. 3: 246 (i handl. fr. 1684). Spröd .. (dvs.) Rå, grof, oren, skör, bräckelig. Schultze Ordb. 4825 (c. 1755). Smidige Metaller, sammansmälte med spröda, utgöra en blandning, som är skör. VetAH 1790, s. 55. Det må äfven nämnas att smör, allra minst det saltade, ej tål att starkt frysa, emedan det derigenom blir sprödt och förlorar sin fasthet. Grotenfelt Mjölkh. 42 (1886). Vi sågo en mängd halmtak på spröda väggar af flätverk och lera. Melander Långtur 131 (1896). Alla bakverk av denna (smör-)deg blir porösa, frasiga, spröda och utsökt goda. StKokb. 61 (1940). — jfr PORSLINS-SPRÖD. — särsk.
α) om (kroppsdel täckt av) hud o. d.: torr o. lätt söndersprickande. Det dessa delar (närmast slidans mynning) beklädande yttre epithelium är sprödare .. än det inre, som hålles mjukt och tänjbart genom .. slem .. inuti slidan. Hygiea 1841, s. 192. Spröda läppar. Tholander 1Ordl. (1850). Genom disk o. tvätt blir huden spröd. IllSvOrdb. (1955).
β) (numera föga br.) bot. i uttr. spröd fingersvamp l. klubbsvamp, om den i ä. systematik uppförda svampen Clavaria Fragilis Fr. (i nutida systematik motsvarad av Clavaria vermicularis Sow. ex. Fr. (med spröd konsistens), maskformig klubbsvamp, o. viss närstående art l. vissa närstående arter). Spröd Fingersvamp. Romell Lindblad 89 (1901). Spröd Klubbsvamp. Krok o. Almquist Fl. 2: 298 (1917). Spröd klubbsvamp. Ingelström Svampfl. 32 (1940).
γ) tekn. i överförd anv., om brott; dels i ssgn SPRÖD-BROTT, dels i uttr. sprött brott, sprödbrott. TNCPubl. 68: 126 (1977).
δ) i mer l. mindre bildl. anv. Fångens länkar och hjertats band / Så spröde brista för samma hand. Wallin (SVS) 2: 277 (1839). Tankarna på det förflutna .. revo stora hål i drömmarnas spröda väv. Sörlin UFolk 133 (1929).
b) fin l. tunn (särsk. om linje i konstverk: fint tecknad); äv. i utvidgad anv.: som kännetecknas av fina l. fint tecknade linjer. Svarta cypresser, böjda i stora bågar, bland vilka rosenrevor och spröda vattenstrålar blandade sig, kantade kanalen. Lagergren Minn. 4: 54 (1925). (J. Öbergs) kärleksfulla och sensibla skildringar av stockholmska utkantslandskap, tecknade i spröda linjer med lätt isatta akvarelltoner. SvD(A) 28/1 1940, s. 4. Gerda Bengtssons spröda blomster (dvs. broderier visade på en slöjdutställning) måste nämnas, Karen Falck-Rasmussens prunkande buketter likaså. Form 1947, s. 5.
2) om ngt immateriellt.
a) vek l. svag l. ömtålig l. fin l. subtil o. d. (Hon) kysste hans bruna hår med den innerlighet, som genomglödgar hvarje sprödt och blygt jungfruligt sinne. Hedenstjerna FruW 60 (1890). Paulson Minnestal 51 (1896, 1899; om filosofiska problem). Då brast Constances spröda tålamod. Elkan Hall 270 (1899). (J. L. Runeberg visar) utomordentlig känslighet för naturens finaste och sprödaste lifsyttringar. Söderhjelm Runebg 2: 101 (1906). (Far) var en på samma gång robust, häftig och hjärtans hygglig människa .. Mor var en sprödare natur. UrDNHist. 1: 347 (1952). — särsk. om material för forskning l. underlag för uttalande o. d.: otillräcklig l. knapphändig. Det har varit ett sprödt material, som vi haft att arbeta med (i en statistisk undersökning). Fahlbeck Ad. 1: 432 (1898). SvGeogrÅb. 1972, s. 145.
b) ss. beteckning för att ljud utgör l. liknar ljudet av ngt som brister; äv. (i sht om röst l. ton l. klangfärg): som saknar fyllighet, tunn; äv. mer l. mindre bildl. Klangfärgen .. hos gossrösten .. är sprödare .. än qvinnoröstens. Wegelius Musikl. 2: 196 (1889). Ljudet af hennes spröda, darrande röst dog bort. Lundegård Tit. 51 (1892). Bortåt åsen / af knäckta kvistar går ett ljud, / så sprödt, så klangrent klart och kallt / som isens knäpp en vintermorgon. Ekelund Syn. 68 (1901). Palatsets klockor pinglade sprött. Henrikson GökTig. 123 (1964). — särsk. i utvidgad anv., om instrument o. d.: som avger spröda toner; ngn gg äv. om person, i uttr. spröd i stämman, som har spröd stämma l. med spröd stämma. Spröd i stämman begynner han sjunga. Heidenstam NDikt. 179 (1899, 1915). Ancker Haslund Zaj. 59 (1934).
3) om person (l. samfund o. d.) l. ngt personifierat (jfr 2 b slutet): (fysiskt l. psykiskt) bräcklig l. svag l. ömtålig; i sht förr äv.: avvisande l. kylig (mot ngn). Är Agardh så spröd vid blott consistorialgräl, huru klokt at icke taga honom till statssecreterare. Berzelius Brev 10: 59 (1831). Swenskan (dvs. språket) är till lynnet styfsint, spröd, förnäm: så är ock Latinen. SvLittFT 1834, sp. 830. Frankrike hade varit något sprödt mot Sverige efter kriget 1870. Strindberg GötR 82 (1904). Ingrid ser lite spröd ut men hon har en järnhälsa. Hedberg DockDans. 315 (1955).
4) (†) om häst: överkänslig (för hjälper) l. skygg l. rädd (vid rykt o. d.). (Vid vänlig behandling) blir hästen ej i stallet spröd och swår att handtera, utan (osv.). LfF 1838, s. 258. Hvar och en bör .. sträfva att få sin häst känslig men hvarken spröd eller ”död” för hjelperna och så samla sin häst mellan hand och ben. Balck Idr. 1: 226 (1886). — jfr SKÄNKEL-SPRÖD.
1) bot. växten Myosoton aquaticum (Lin.) Moench (som har spröd stjälk); jfr -ört. Krok o. Almquist Fl. 1: 129 (1903).
Ssg: sprödarv(s)-släkte(t). (numera mindre br.) bot. till -arv 1: släktet Myosoton Moench l. släktet Malachium Fr. (till vilket sprödarv förr hänfördes); jfr spröd-ört. (Sv.) Sprödarvsläktet (lat.) (Malachium Fr.). ArkBot. II. 1: 60 (1904). —
-BROTT. tekn. (av kristallin brottyta karakteriserat) brott (se d. o. I 1) som uppstår på grund av att material (vid viss temperatur) är sprött (o. som sker utan föregående (stor) deformation), sprött brott. TT 1952, s. 717. —
-GLASERTS. [jfr t. sprödglaserz] (†) spröd silvermalm utgörande en förening av silver, antimon o. svavel (Ag5SbS4), stephanit. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 165. Björkman (1889). —
-GLIMMER. [jfr t. sprödglimmer; hithörande glimmerarter är sprödare än de egentliga glimrarna] geol. var o. en av de glimmerarter som kännetecknas av dubbla skikt av tetraedrar utgörande en förening av aluminium, kisel o. syre (Al4Si4O20)—12 o. av att varje sådant dubbelt skikt är förenat med intilliggande dubbla skikt gm bl. a. tvåvärdiga kalciumatomer (i stället för de egentliga glimrarnas kaliumatomer). 3NF (1933).
Ssg: sprödglimmer-grupp. geol. i sg. best., om den grupp som bildas av sprödglimrarna, clintonitgruppen. 2NF 20: 1110 (1914). —
-HOVIG. (numera bl. tillf.) om häst: som har spröda hovar. De Hästar som äre sprööhofwige. Rålamb 13: 123 (1690). —
-LAV. [lavarna är spröda]
1) bot. laven Sphærophorus fragilis (Lin.) Pers.; jfr skör-lav. Liljeblad Fl. 339 (1792). Krok o. Almquist Fl. 2: 133 (1907).
2) (†) laven Pertusaria corallina Lin., stiftlav. Acharius Lich. 87 (1798). Wahlenberg FlSv. 884 (1826). —
-LAVRING. [algen har spröd huvudaxel] (†) algen Chara globularis Thuill., skörsträfse. Fischerström 4: 344 (c. 1795). —
-PIL. [trädets yngre grenar är spröda] (†) trädet Salix fragilis Lin., knäckepil, skörpil. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 296 (1857). —
-SKIVLING. [svamparna är spröda]
1) (†) i pl., ss. sammanfattande beteckning för krämlor o. riskor; numera ersatt av: brötlingar l. sprödlingar (se sprödling). Lönnegren NordSvamp. 15 (1895).
2) bot. svamp tillhörande släktet Psathyrella (Fr.) Quélet; jfr spröding. Krok o. Almquist Fl. 2: 258 (1947; äv. i pl., om släktet). Ursing SvVäxt. Krypt. 265 (1949). —
-STJÄRNARV~02 l. ~20. (numera föga br.) bot. växten Stellaria holostea Lin. (som har bräcklig stjälk), buskstjärnblomma; jfr -arv 2. Kindberg SvNamn 26 (1905). —
-VÄRMA. göra spröd gm att värma; dels med obj. (betecknande bröd o. d.), dels abs. Sprödvärm brödet 3—4 min. i ugnen. SDS 1969, nr 220, s. 18. RöstRadioTV 1970, nr 35, s. 15. —
-ÖRT. (†) sprödarv (äv. i uttr. vit sprödört); äv. om släktet Malachium Fr., till vilket sprödarv förr hänfördes (jfr -arv(s)-släkte(t)). Hartman ExcFl. 64 (1846; om släktet). (Sv.) Sprödört. (Lat.) (Malachium aquaticum). KonvLex. (1864). Lilja SkånFl. 300 (1870: Hwit). NF (1890).
1) till 1 a; förr äv. om minerals l. metalls egenskap att vara rå l. icke raffinerad l. oren; jfr sprödighet. VetAH 1748, s. 100. Sprödhet .. (dvs.) Råhet. Schultze Ordb. 4825 (c. 1755). (Stickelhårens) sprödhet och övriga egenskaper göra dem mindre lämpliga som egentliga textilfibrer. Varulex. Beklädn. 25 (1945). särsk. tekn. benägenhet (hos material) att undergå l. utsättas för sprödbrott. TNCPubl. 68: 126 (1977).
2) i bildl. anv. av 1. Vårt språk gör konstnärskapet möjligt, / Ett språk, som tanken lätt att forma har, / Som nästan ingen sprödhet eger qvar. CVAStrandberg 1: 281 (1866). Stämningens sprödhet. Wrangel Dikten 208 (1912). —
SPRÖDING, r. l. m. [svamparna är spröda] (numera föga br.) bot. sprödskivling (se d. o. 2). (Lat.) Agaricineæ (Psath.) gracilis (sv.) (Spröding). Krok o. Almquist Fl. 2: 226 (1907). Därs. 234 (1932). —
SPRÖDLING, r. l. m. [svamparna är spröda] bot. svamp av släktet Russula Fr., krämla (äv. i sg. l. pl., om detta släkte); äv. (o. numera bl.) ss. sammanfattande beteckning för svampar av släktena Russula Fr. o. Lactarius Fr. (riskor), brötling (jfr spröd-skivling 1). Sprödlingar .. likna mycket Mjölk-skiflingar. Fries Ant. 49 (1836). (Sv.) Milda Sprödlingen (lat.) (Russula lepida). Därs. 50. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 451 (i pl., om släktet Russula). BonnierLex (1966). —
Spalt S 10360 band 29, 1985