Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRYGG spryg4, adj.; adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sprygg; jfr d. sprøg, spryg; till den rot som föreligger i t. sprühen, spruta (se SPRUDLA)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om häst: rädd, skygg, ömtålig för ljud o. d. (En åkandes) Cretur som är spryggt af sig, (har) blifvit rädd (då man ropade). VRP 24/3 1729. (Hans häst) var så Sprygg. NVedboDomb. Vårt. 1733, § 57.

 

Spalt S 10193 band 29, 1985

Webbansvarig