Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPOTTA, sbst.3, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. spotta, spott; till SPOTTA, v.1]
(†) spottloska. Opkastningen syntes som en spotta af tanwärk. Norrl. 8: 35 (i handl. fr. 1692). En sal, hwars luft förpestats af utdunstningar och lampos, hwars golf klibbar af wägsmuts och spottor. Malmbgt 1894, nr 91, s. 2.

 

Spalt S 9984 band 29, 1985

Webbansvarig