| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPLITSA split3sa2, äv. (numera föga br.) SPLISSA splis3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Serenius 282 (1741), Roland Minn. 50 (c. 1748)), -NING (Rajalin Skiepzb. 214 (1730) osv.); -ARE (se avledn.).
1) klyva l. splittra l. riva sönder l. bort (ngt); särsk. med avs. på stålpenna till bläckpenna: anbringa skåra i; numera bl. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om kjol o. d.: slitsad (se SLITSA, v.1 a), dels ss. senare led i ssgr, dels i den särsk. förb. SPLITSA UPP. Schultze Ordb. 4796 (c. 1755). Stålbladen äro nu färdiga för skärningssalen, der pennorna först erhålla form .. Från denna lokal blifva de ännu osplitsade pennorna, eller blanks som de då kallas, förda in i en annan sal för att splitsas. Portf. 1852, s. 3. SvD(A) 1935, nr 161, s. 8 (: splitsad kjol). jfr: Stjälken (på ramieväxten) .. avskäres med kniv strax ovan roten, och bark och bast avsplitsas för hand. Fröberg Skrädd. 25 (1941). — jfr UPP-SPLITSAD.
2) i sht sjöt. med avs. på två tåg- l. vajerändar o. d.: slå upp (se SLÅ UPP 16 a) kardelerna i o. sammanfoga dem gm att fläta ihop dem med varandra; äv. med avs. på brustet tåg osv.: laga gm att sammanfoga på sådant sätt; äv. med avs. på ögla (”öga”) på tåg: framställa gm att slå upp kardelerna i tågändan o. fläta in dessa i kardelerna längre ner på tågändan; äv. utan obj.; jfr SPLEJSA. Serenius 282 (1741; med avs. på kabel). Splissa tvenne tågändar. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Han) splitsade .. en stropp, fäste blocket och skar in taljan. Strindberg Hems. 160 (1887). En sån där bondkanin, som hvarken kan splitsa ett öga eller tagla en sladd! Engström 1Bok 88 (1905). Han kunde splitsa ett sprunget skot i båten på ungefär samma tid som en annan behövde för att slå en knut. Böök Storsk. 333 (1940). Moberg Utvandr. 313 (1949; utan obj.). Nylontåg äro .. svåra att splitsa och knopa. Weinberg Sjömansk. 23 (1954). — jfr AN-, HOP-, I-, IN-, SAMMAN-SPLITSA o. O-SPLITSAD samt TÅGVIRKES-SPLITSNING. — särsk.
a) följt av bestämning inledd av prep., betecknande att ngt lägges om l. fästes vid ngt o. d. gm splitsning. 30.garns tråsz, hwilken splitzas wid Böxen. Grundell AnlArtill. 1: 4 (c. 1695). En stropp Splitsas om Råen tätt innom Gigtågs-Blåcket. DSjöbohm Sjöm. 37 (1787). Kapa ändan och bilda ett öga genom att splitsa hvarje sladds dukter i andra sladdens stående part. Frick o. Trolle 40 (1872). Arwidsson Strömm. 44 (1913: splitsad till egen part; om lina).
b) [efter motsv. anv. av eng. splice the main brace] i uttr. splitsa storbrass(en), reparera en skadad storbrass gm splitsning; ofta bildl. (jfr 3), betecknande att man dricker grogg (jfr språkprov 1955 nedan). Låt oss splitsa storbrass. Låt oss dricka litet grogg tillsammans. Kom! Kommendörkapten 177 (1830). Att splitsa storbrassen när den t.ex. under en sjödrabbning skjutits sönder .. var en svår, viktig och krävande uppgift, och när den utförts till belåtenhet, fingo vederbörande sjömän en extra ranson .. rom. SohlmanSjölex. 793 (1955).
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om (brustet) tåg l. ögla o. d.: lagad resp. åstadkommen gm splitsning; äv. motsv. a. Tree Tååg på hwar andra splitzade. Rosenfeldt Tourville 39 (1698). De tilsammans spletsade Tågen. FSjöbohm Sjöm. 6 (1791). Ögonsplits (splitsadt öga). Öhrwall Knut. 92 (1908). Soffkudde .. Med långa, splitsade fransar. KatalÅhlénHolm 37: 102 (1916). En splitsad ögla. Hasslöf SvVästkustf. 94 (1949).
d) ss. vbalsbst. -ning; ofta konkret(are), dels om sätt att splitsa, dels: splits (se SPLITS, sbst.1 2). Af .. (stropparna) afskiäres eller kappas uti Längden 1. och 1. half af Blåcketz Längd uti Circumferens medelst Splitzningen. Rajalin Skiepzb. 214 (1730). Tät splisning. Röding SD 87 (1798). Detta (vid drivgarnet fästa) tåg kallas Driftrep eller Trosz. Då det är sammansatt af flere stycken, böra skarfwarna eller splitsningen wara lindad med segelgarn. Ekström AfhFiska 97 (1845). Urskölpt märlprim av härdat stål med en ränna på ena sidan användes vid splitsning av vajer. Weinberg Sjömansk. 51 (1954).
3) i bildl. anv. av 2 (jfr 2 b); särsk. utan obj., särsk. dels i fråga om att skjuta ihop pengar till ngt (se SKJUTA IHOP 1 slutet): göra hoplägg o. d., dels betecknande att ngn fyller på sin toddy med konjak (jfr 2 b); äv. dels: sammanfoga l. laga l. lappa ihop l. utarbeta (ngt), dels i fråga om att ingå äktenskaplig förening; äv. motsv. 2 a. Det var en stor uppoffring af en så ung och vacker flicka, att låta splitsa sig vid en så gammal och skröplig man. Kommendörkapten 20 (1830). ”Hwad jag tackar Gud, att jag aldrig splitsat mitt öde vid någon qvinnas”, yttrade kaptenen. Trolle Sjöoff. 2: 132 (1870). Splissa .. (dvs.) Fylla på sin toddy med konjak. FoU 15: 73 (1902). Visserligen hade .. (Borebolagets direktör) varit i Wiesbaden och splitsat tidtabeller, men (osv.). Mattsson Resebr. 187 (1910). Sonen George sade till mig: — Jag tänkte ge mamma något. Är du med på att splitsa? Karlzén Så 137 (1942). Kontakten dem emellan hade nödtorftigt splitsats. IllSvOrdb. (1955).
1) i sht sjöt. till 2: förena (flera parter) medelst splitsning, splitsa samman. Splisza .. ihop rep. Serenius Fff 3 a (1734). jfr hopsplitsa.
2) mer l. mindre bildl. (jfr splitsa 3); särsk. dels: förena (ngra) gm äktenskap, dels: sätta ihop l. ”tota ihop” (berättelse o. d.). Splitsa tillhopa förhoppningarnes brustna ankartåg. Sparre Sjökad. 96 (1850). Det var ju ni som splitsade i hop hustru min och mig? DN 1892, nr 8377, s. 3. Nylander Sjöfolk 4: 89 (1921; med avs. på spökhistoria). —
SPLITSA IN10 4.
1) i sht sjöt. till 2: medelst splitsning infoga (tross o. d.). Grundell AnlArtill. 1: 3 (c. 1695); möjl. icke särsk. förb. jfr insplitsa.
2) mer l. mindre bildl. (jfr splitsa 3): infoga (ngt; se in-foga 1 b). Stick nu villigt ut din berättelsekabel; dock förbehåller jag mig att du inte splitsar in några osanningar. Sparre Sjökad. 335 (1850). Kanske jag för ordningens skull skall splitsa in ett von, emedan herren är adelsman? Därs. 638. —
SPLITSA PÅ10 4. till 2: öka på (ngt) gm splitsning; särsk. bildl. (jfr splitsa 3). Högberg Utböl. 2: 10 (1912). Jag tänker .. på den borgerliga överenskommelsen i vintras om att inte splissa på anslagen i budgeten under dess behandling i riksdagen. Medborgarbl. 1958, nr 3, s. 3. —
SPLITSA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040. i sht sjöt. till 2, = splitsa ihop 1. FSjöbohm Sjöm. 6 (1791; med avs. på tåg). jfr sammansplitsa. —
SPLITSA UPP10 4 l. OPP4. till 1: skära upp (ngt), göra en skåra l. slits i (ngt); särsk. dels med avs. på (del av) klädesplagg: slitsa upp, dels bildl. I början på 1500-talet splitsades ärmarna upp. Fornv. 1926, s. 389. Lo-Johansson Stat. 2: 219 (1937; bildl.).
-HORN. [jfr t. splisshorn] (urspr. av den skaftförsedda yttre delen av ett oxhorn bestående) prylliknande splitsverktyg (numera vanl. av trä l. metall). Rajalin Skiepzb. 212 (1730). Rydholm 140 (1967). —
-JÄRN. [jfr t. splisseisen] (numera föga br.) splitsverktyg bestående av ett böjt, spetsigt järn. Dalin (1854). WoJ (1891). —
-KNOP. [senare leden är knop, sbst.2] om märlprim l. märlspik; jfr spets-knop. Grundell AnlArtill. 1: 26 (c. 1695). Öhrvall Knut. 4 (1908). —
-VERKTYG~02 l. ~20. (ofta något böjt,) mer l. mindre prylliknande verktyg för öppnande av kardelerna i tåg o. d. vid splitsning, märlprim l. märlspik o. d.; jfr -hammare, -horn, -järn, -knop, -tagg. Rydholm 140 (1967).
Ssg: splitsar-, äv. splitsare-lag. (i sht förr) arbetslag med uppgift att splitsa linor. Dædalus 1965, s. 94.
Spalt S 9882 band 29, 1985