Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLEEN spli4n, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(spleen 1813 osv. splen- i ssg 1850 (: splenfulla). splin c. 1747—1944)
Etymologi
[liksom t. o. fr. spleen av eng. spleen, av ffr. esplene (av lat. splen) l. av lat. splen, av gr. σπλήν, mjälte, besläktat med σπλάγχνον, inälvor (se SPLANKNOLOGI); svårmod ansågs förr ha sitt säte i mjälten. — Jfr SPLEENETISK]
blaserad liknöjdhet l. nedslagenhet l. svårmod l. tungsinthet o. d., melankoli l. mjältsjuka (se d. o. 2) l. livsleda o. d. Dalin Vitt. 4: 425 (c. 1747). Om du får Splin, / Hwad wil du bruka til din bästa Medicine? Därs. 6: 101 (c. 1753). Engelsmannen .. har ett halfgalet utseende, som man kallar för spleen. Jultomt. 1864, s. 4. Han plågas av spleen, jag fruktar att / han hänger sig endera dagen. Söderberg Heine Tyskl. 96 (1919). Det jämna slitet .. i köket och med ungarna .. försänkte (hustrun) .. i ett tillstånd av spleen. Hellström Storm 267 (1935). DN 1971, nr 192, s. 3.
Ssgr: SPLEEN-ANFALL~02 l. ~20. jfr anfall 3 b. Bergman i 3SAH 51: 117 (1940). —
-FULL. jfr -fylld. Almqvist Jagtsl. 58 (1832; om musik). Några splenfulla britter. Frey 1850, s. 126. —
-FYLLD, p. adj. jfr fylla, v. 2 d. En spleenfylld svensk resenär. Böök 1Ess. 217 (1913). —
-SJUK. behäftad med spleen. Tegengren Dikt. 38 (1900; om tankar). Den spleensjuke lorden i rutig plaid. Pauli Paris 30 (1915). —
-SJUKA. spleen. Östergren (1944).
Avledn. (numera mindre br.): SPLEENIG, adj. [jfr eng. spleeny] spleenfylld, spleensjuk. En gammal, stelbent och spleenig engelsman. Cederschiöld Artist. 55 (1915). Agrell Bunin MitjKärl. 189 (1931; om sömnighet). —
SPLEENISK, adj. [jfr eng. spleenish] spleenfylld, spleensjuk. Edholm SeklSlut 129 (1878). —
SPLEENIST, m.//ig. (†) om spleenfylld person. Frey 1848, s. 83. —
SPLEENÖS, adj. (†) spleenfylld, spleensjuk. GHT 1896, nr 221 B, s. 1 (om otålighet).

 

Spalt S 9874 band 29, 1985

Webbansvarig