| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPJÄLK spjäl4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
(numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om spjäla (se SPJÄLA, sbst. 1) l. lossnat l. lösgjort stycke av ngt (särsk.: flisa l. spillra); äv. koll. Om tå (dvs. när fårhjorden sökt skydd under eken) et Thores Åk och Jofurs dunderpil / Med hetan hwaszan wigg til Ekens kärna drifwer, / Slikt skybewuxit trä i många stycken rifwer, / I spiälk och spilror slår .. / .. Tå (osv.). Hiärne Klag. A 4 b (1742). Bordet var dukadt, lutfisken kom .. Jenny tittade efter en sup, men där fanns ingen; .. Därpå skådade hon den smutsgula rätten, det rostiga spjelket och det dallrande geléet. Strindberg Fan. 234 (1907). Asklund SvIdyll 18 (1937).
Spalt S 9856 band 29, 1985