Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPINNEVÄV, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Runius (SVS) 1: 226 (1712)).
Etymologi
[efter t. spinnewebe, av spinne, spindel, till spinnen, spinna (se SPINNA, v.1), o. webe, väv (se VÄV). — Jfr SPINNFIENDE, SPINNEKRÅKA]
(†) spindelväv. Wollimhaus Ind. (1652). Bliberg Acerra 243 (1737).
Ssg (†): SPINNEVÄV-GARN. [efter t. spinnewebengarn] spindelväv. Schroderus Albert. 2: 14 (1638).

 

Spalt S 9729 band 29, 1985

Webbansvarig