Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPIKGUBBE spi3k~gub2e, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. spikgubbe; förleden sannol. ljudhärmande (möjl. med anslutning till SPIK, sbst.1, l. SPIKA, v.1); senare leden är GUBBE]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Hæmatopus ostralegus Lin., strandskata. Strandskatan, Spikgubben. .. Näbben karmosinröd, benen röda; hufvud, hals, rygg och vingar svarta, med ett hvitt band utåt vingarne och hvit öfvergump. .. Lätet Spik. Ström SvFogl. 54 (1839). I Sörmland har man funnit henne (dvs. strandskatan) — ”Albroken”, ”Spikgubben” — på de flesta öar och skär. Rosenius SvFågl. 4: 124 (1931).

 

Spalt S 9649 band 29, 1984

Webbansvarig