Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPIK, sbst.3, m.?; anträffat bl. i pl. -ar.
Ordformer
(spijck)
Etymologi
[sannol. eg. specialfall av SPIK, sbst.1 2 b]
(†) om ett (smalt l. spetsigt l. utskjutande?) stycke mark; jfr SKATE, sbst.2 2 a, b. Det som commendanten uthi skantzen kan bewijssas uthaf stadzens spijckar, platzer och landh hafua för sigh allena inhängt, skall han till staden owägerligen restituera. ASScF 18: 471 (1666).

 

Spalt S 9641 band 29, 1984

Webbansvarig