Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPESSÄLLE, m.; anträffat bl. i pl. -ar (Schroderus JMCr. 212 (1620)) l. -er (Schoderus Liv. 183 (1626)).
Ordformer
(äv. spesz-)
Etymologi
[av SPES l. SPESS, sidoformer till SPETS, sbst.1, o. SÄLLE; möjl. av en icke anträffad lt. motsvarighet; jfr t. spiessgesell, av spiess, spjut (se SPJUT), o. gesell, kamrat (se GESÄLL)]
(†) vapenbroder, stridskamrat. Schroderus JMCr. 212 (1620). Iagh seer intet annat för ögonen än mine bäste Wenners och Spessällers blodspilla. Dens. Liv. 183 (1626).

 

Spalt S 9532 band 29, 1984

Webbansvarig