| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPEKULATÖR spek1ɯlatö4r l. spe1– l. späk1-, l. -ul-, l. -œ4r, m.//ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) (numera bl. tillf.) motsv. SPEKULERA 2, om person som spekulerar, tänkare, grubblare; jfr SPEKULANT, sbst. 1. Man har .. (i ett verk av L. A. Thiers) svärmarn och spekulatören gent emot den store handlande mannen. Frey 1845, s. 254.
2) (numera föga br.) motsv. SPEKULERA 5, om person som överväger att köpa, spekulant (se SPEKULANT, sbst. 4). Dalin (1854).
3) motsv. SPEKULERA 6: person som spekulerar, spekulant (i sht förr äv. utan negativ innebörd l. särskild tanke på kortsiktighet; se SPEKULERA 6). AdP 1800, s. 1099. Valutaförsämringen tillskrevs delvis manipulationer av vinningslystna spekulatörer. Fatab. 1961, s. 167.
Spalt S 9340 band 29, 1983