Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPARRE spar3e2, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (föga br.) SPARR spar4, sbst.6, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(sparr 1918. sparre 1825 osv.)
Etymologi
[sannol. utlöst ur ssgrna SPARR-STÄD l. SPARR-HORN (jfr SPARR, sbst.2); formen sparre torde bero på anslutning till SPARRE, sbst.3]
tekn. utskjutande, vanl. rundad ände på smidesstäd, horn (se d. o. 6 c ζ), sparrhorn; jfr SPARR-HAKE, sbst.2 Städet bör .. på ena sparren jemväl vara efter dimension urrundadt .. för at svara emot länkstampen, då rundningen verkställes. KrigVAH 1825, s. 76. Handstäden .. ha antingen blott ett s. k. horn, sparr .., eller två sparr, det ena med rund, det andra med fyrkantig tvärsektion .., eller också sakna de sparr. 2NF 27: 570 (1918). BonnierLex. 13: 820 (1966).

 

Spalt S 9200 band 29, 1983

Webbansvarig