Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOOR så4r l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, r. l. m.
Etymologi
[jfr eng. soor; av t. soor, avledn. av fht. sōren, förvissna, förmultna (t. sohren, söhren); jfr äv. lt. sor, förmultning av ett träd på grund av svampbildning, mlt. sor, torr (t. sohr, halsbränna, torr), mnl. soor (nl. zoor), torr; till den rot som föreligger i lat. sudus, torr, o. nor. dial. søyr, rutten, förtorkad]
(numera mindre br., med.) av en svamp förorsakad o. företrädesvis hos spädbarn i munslemhinnan förekommande sjukdom som kännetecknas bl. a. av att vitaktiga, sega beläggningar bildas på slemhinnan, stomatomykos; jfr TORSK. Hos äldre barn förekommer den verkliga Soor mera sällan. TLäk. 1834, s. 362. Soor .. beskrifves såsom börjande på sidorna eller spetsen af tungan, hvilkens papiller äro uppsvällda, eller på insidan af läpparne antingen i form af små hvitgrå, rödaktiga eller gula punkter, som stå klasvis tillsammans och likna grädda, löpnad mjölk eller möglet på bröd. Hygiea 1840, s. 390. Lindskog o. Zetterberg (1975).
Ssg (†): SOOR-BILDNING. bildning (se d. o. 4 b β) förorsakad av ”soor”. TLäk. 1834, s. 362.

 

Spalt S 8877 band 29, 1982

Webbansvarig