Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOMNAMBULANT som1nambɯlan4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. somnambulant; av lat. somnus, sömn (se SÖMN) o. ambulans (gen. -antis), p. pr. av ambulare, vandra (se AMBULERA)]
(numera bl. tillf.) somnambul (se d. o. I), sömngångare; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 187 (bildl.).

 

Spalt S 8848 band 29, 1982

Webbansvarig