Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLLICITERA sol1isite4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2 (sållisitèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. soli-)
Etymologi
[fsv. sollicitera, få till stånd, åstadkomma, utverka; jfr t. sollizitieren, eng. solicit, fr. solliciter; av lat. sollicitare, uppröra, söka beveka, till sollicitus, som är i full rörelse, starkt oroad, av solli-, ssgsform av sollus, hel, till roten i solidus, gedigen, fast, hel (se SOLID, adj.), o. citus, p. pf. av ciere, bringa i rörelse (jfr CITERA, CITO). — Jfr SOLLICITAMENT, SOLLICITANT, SOLLICITATION, SOLLICITATUR]
1) (†) göra (ngn) upprörd. (Jag begär) adt Edher Nåd(es) Kong:e Ma:tt wille .. förlåsse migh medt thette swåre och wichtige ährende (ss. sändebud i Engl.) .. förty iag bliff(ue)r szå solliciteredt och beengstigedt igenom månge theres swinde practiker och förhaffuende, adt (osv.). NGyllenstierna (1561) i HH XXXIII. 1: 200.
2) (†) besvära (ngn) med böner l. önskemål o. d. (om ngt), anhålla hos l. be l. anmoda (ngn om l. angående ngt); äv. i uttr. sollicitera ngn till ngt l. att göra ngt o. d., söka förmå l. uppmana ngn till ngt l. att göra ngt osv., vara solliciterad att (osv.), bli ombedd att (osv.). Szå haffuer Jagh .. icke waridt hosz Drötningen (av Engl.), eller och drijstadt weell henne storligen sollicitera och ahnhålla, åm tedt Passbord at bekåma. NGyllenstierna (1561) i HH XXXIII. 1: 192. Oansedt Konungen i Frankrijket ock andra sollicitera hans Kongl. Maijst. .. til detta krijget, så skulle de dåck sedan draga handen ur elden. HSH 2: 85 (1629). I Nancy war Hr Envoyen på det högsta solliciterad, at han wille af nåder låta en Man få kyssa på honom. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 363. Har någon annan solliciterat Er att gå ut? VDAkt. 1803, s. 199. Man har solliciterat mig angående formulär till uppgift rörande Scholväsendet. Därs. Brev 6/6 1850. — särsk. pregnant: be (ngn) om sexuellt umgänge. Linné Nem. 144 (1765; uppl. 1968).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) anhålla l. ansöka l. be l. göra framställning(ar) l. uppvaktning (hos ngn), särsk. med bestämning inledd av prep. om (förr äv. med bestämning inledd av prep. l. till l. med obj.), betecknande det varom ngn anhåller l. ansöker osv.; förr äv. i uttr. sollicitera att få ngt o. d., begära att få ngt osv. G1R 29: 633 (1559). Ändoch Jagh myckit vm swar .. hosz .. (drottningen av Engl.) solliciterede, haffuer Jag lichewell (osv.). NGyllenstierna (1561) i HH XXXIII. 1: 142. Episcopus och Consistorium Aboense hafua här ifrån förskickat vyrdigh och vällärd Mäster Jöran Christopheri om nogre ärender hooss den Konungzlige Regeringen att sollicitera till den Academien[s] här uthi Åbo fortsättiande. BraheBrevväxl. 1: 4 (1639). Effter denne uthschickadhe (från greven av Oldenburg) hafver solliciterat på conference, mente K. M:t man inthet kundhe väl det förneka hånom. RP 14: 173 (1650). Magistraten erachtade nödigt att .. notificera hans nåde .. landzhöfdingen .. (om en hovrättsdom) och .. sollicitera hans nådes bijståndh her uthinnan. HalmstDomb. 1: 94 (1682). Enligt berättelse hade erkebiskopen velat sollicitera att få .. (kronprinsen) till Upsala canceller i Fersens ställe, men fått refus. HH XXV. 2: 107 (1810). 2NF (1917). — särsk. (†) i uttr. sollicitera för ngn, göra framställningar till ngns förmån, lägga sig ut för ngn. HH XXXII. 2: 20 (1783). Har Prof. Sommelii son .. varit hos Bror (dvs. M. Calonius) och solliciterat för en gubbens gamle vän och slägtinge .. framför h:ken Consist:m i Lund til et vid Scholan i .. (Lund) förmånligare Collegat föredragit en ung Magister Docens? Porthan BrCalonius 306 (1796).
4) (†) med saksubj. (jfr 5): påverka l. inverka på (ngt). Scheele Bref 72 (1773). (Tungan) kan .. solliciteras från så många sidor, att sammanhanget emellan sjukdomen och tungans beläggning icke kan utredas. TLäk. 1834, s. 360.
5) (numera bl. i skildring av ä. filosofisk uppfattning) om kraft l. drift l. begär o. d.: väcka l. aktivera (kraft l. person l. själ l. vilja o. d.); äv.: locka l. inbjuda (person l. själ o. d.); särsk. motsatt: nödga l. tvinga. Rydén Pontoppidan 182 (1766). Den sinnliga totaliteten i verlden .. är solliciterande, men icke necessiterande den viljande och handlande menniskan. Klockhoff ESkr. 351 (1865). Den satsen, att för hvarje kraftyttring förutsättes en relation mellan motsatta krafter, uttryckes af Hegel så, att kraften för att yttra sig behöfver väckas, ”solliciteras”. Borelius Metaf. 104 (1883). Före .. (det sedliga medvetandets) uppvaknande är människan, enligt Jacobi, helt och hållet ofri och utan förmåga af val emellan de särskilda drifter och begär, som sollicitera hennes vilja. Nyblæus Forskn. III. 1: 27 (1886).

 

Spalt S 8728 band 29, 1982

Webbansvarig