Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLIST sωlis4t l. so-. m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. solist, fr. solist, ital. solista; till SOLO]
person som utför ett l. flera solon; äv. ss. yrkesbenämning för person som är anställd vid teater o. d. för att utföra solon.
1) motsv. SOLO II 1; jfr 3. Höijer (1864). Stor Instrumental-Consert af en större, fullstämmig Orchester, hvaribland flera utmärkta Solister. AB 1869, nr 127, s. 1. Fast anställda befattningshavare vid kungl. teatern eller kungl. dramatiska teatern, nämligen: teaterchef, regissör, .. solist, skådespelare (osv.). SFS 1943, s. 393. jfr SÅNG-SOLIST m. fl.
2) motsv. SOLO II 2; särsk. i uttr. dansa solist, dansa ss. solist, dansa solo (se SOLO I b); jfr 3. Östergren (cit. fr. 1915).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2. Spoven är den gällaste solisten. Samzelius HarBrush. 141 (1919). GHT 1965, nr 274, s. 15 (om handbollsspelare).
Ssgr (till 1): SOLIST-ENSEMBLE. mus. ensemble av solister; jfr solo-ensemble. UNT 1925, nr 9165, s. 2. —
-FIOL. fiol avsedd för l. använd av solist. KatalÅhlénHolm 47: 286 (1917—18). —
-KLASS. mus. vid musikundervisning: klass där solister utbildas; jfr solo-klass 2. StudiehbMusikhögsk. 152 (1943). —
-KONSERT. konsert (se d. o. 4) given av solist; jfr solo-konsert 2. DN(A) 1933, nr 298, s. 21. —
-KONST. jfr konst 4. Norlind AMusH 691 (1921).
Avledn. (till 1; mus.): SOLISTISERA, v. (mindre br.) framträda ss. solist(er) l. musicera på ett solistiskt sätt. GbgP 1946, nr 107, s. 19. Därs. 1957, nr 299, s. 2. —
SOLISTISK, adj. som har avseende på l. samband med l. utförs (l. är avsedd att utföras) av en solist l. solister. De solistiska prestationerna. SD 1900, nr 167, s. 8. Stundom räknas .. verk för ett solistiskt melodiinstr(ument) utan ackomp(anjemang) .. till kammarmusik. SohlmanMusiklex. 3: 190 (1951).

 

Spalt S 8721 band 29, 1982

Webbansvarig