Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLIPSIST -is4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng solipsist, fr. solipsiste; till SOLIPSISM]
1) filos. anhängare av solipsismen (se SOLIPSISM 1). Ekbohrn (1904). SvD(A) 1968, nr 56, s. 5.
2) (knappast br.) egoist; äv. ss. nedsättande benämning på jesuit (se d. o. 1). Ekbohrn (1904). —
Avledn.: SOLIPSISTISK, adj. [jfr t. solipsistisch, eng. solipsistic] filos. till 1: som utgör l. har avseende på l. samband med en solipsist(s) l. solipsisterna(s lära). Vannérus Metaf. 129 (1914).

 

Spalt S 8721 band 29, 1982

Webbansvarig