Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOFROSYNE sof1rosy3ne2, r. l. f.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(förr äv. sophro-)
Etymologi
[liksom t. o. amerik. eng. sophrosyne av gr. σωφροσύνη, avledn. (med suffixet –σύνη) av σώφρων (gen. σώφρονος), klok, behärskad o. d., av σῶς, oskadd, ofördärvad, sannol. till den rot som föreligger i sanskr. tavīti, är stark, har makt, lat. totus, hel (jfr TOTAL), o. TUVA, o. –φρων, i avljudsförh. till φρήν, mellangärde, förstånd o. d. (jfr FRENESI), av ovisst urspr.]
(i sht i vitter stil, mera tillf.) (psykisk jämvikt o.) måttfullhet l. måtta (se MÅTTA, sbst.2 7) l. självkontroll l. självbesinning; i sht om måttfullhet osv. ss. en forngrekisk dygd (o. en av Platons fyra kardinaldygder). (Sokrates’) måttlighet eller sophrosyne var .. af ganska vidsträckt omfattning, och innefattade beherrskandet af alla sinnliga lustar. ConvLex. 4: 23 (1826). Nu om dagarna äger jag (på grund av gm sjukdom nedsatt arbetsförmåga) inte mycket av grekisk sofrosyne. ANilsson (1907) hos Wigforss Minn. 1: 318. Lagligheten och ordningen — den sofrosyne, den visa måtta, som är nödvändig i ett samhälle. Laurin Våld 2 (1910). (Liksom medeltidens kloka narr kan tredje opponenten bli) den erkände exponenten för vetenskapens självbesinning, det slags sofrosyne, som Shakespeare givit oss så många talande uttryck för. Lychnos 1950—51, s. 101.

 

Spalt S 8578 band 28, 1981

Webbansvarig