Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUS, sbst.1, m.; best. -en (Blanche Våln. 303 (1847: munsjörsnusen))
Etymologi
[sannol. utlöst ur ssgn SNUSHANE]
(†) om person som är framfusig l. näsvis l. sprättig o. d.: glop l. näsvis gynnare l. skrythals o. d.; särsk. ss. ett slags egennamn i förb. med munsjör. Warnmark Epigr. I 1 a (1688). Och hvad det angår sen om mig och min profit, / Vet ni, det är en sak som intet just hör hit — / Min ädla Munsieur Snus. Bellman (BellmS) 4: 173 (1771). Ta’ mig attan tusan jag tillåter att en sådan munsjör snus som min kära brorsson, drifver gyckel med dig. Bjursten MinnStud. 131 (1851). Eneroth HumLandSjö 128 (1882). — jfr MUNSJÖR-SNUS.

 

Spalt S 8226 band 28, 1980

Webbansvarig