Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNURLA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr nor. dial. snurla sig, om tråd: bilda knut, ävensom sv. dial. snollra, snurra, gå runt i huvudet (möjl. med metates av rl till lr; se BHesselman i SoS 1904, s. 107); sannol. avledn. av SNURRA, v. — Jfr SNURLA, sbst.]
(†) (ljudligt) snurra. (Dovt ljud) kommer suagt till öron .. igenom .. Surlande och Skualpande .. medh watn: .. Eller igenom Snurlande, som skeer medh omlöpande Snurlor. Forsius Phys. 322 (1611).

 

Spalt S 8212 band 28, 1980

Webbansvarig