Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNOPPA snop3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. snoppa, snatta, mjölka (litet l. de sista dropparna), skynda sig (äv. i refl. förb. snoppa sig); jfr d. snuppe, hastigt gripa, snappa, stjäla till sig, med fingrarna ta fatt i ngt o. knycka l. rycka i detta; i avljudsförh. till sv. dial. snippa, hastigt nappa, rycka åt sig, skynda, o. SNAPPA, v. — Jfr SNOPP, sbst.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) hastigt (gripa o.) stoppa i sig (ngt); i den särsk. förb. SNOPPA I SIG.
2) (tjuv)mjölka (ko). Kärngen snoppa stutar och andra små nöt. SvForns. 3: 138. (Käringen) hade ord om säj att stå i förbund med hornpälle själv .., för si hon var så slipad, att hon kunde ta en bytta ock sätta säj vid spånerocken ock på det lilla viset snoppa grannarnas kossor. Landsm. VIII. 3: 326 (c. 1900).
3) refl.: skynda sig. (Knektarna) lupe .. tee å satte Ellen på Laa (dvs. eld på ladan), / .. Men ja ska lofwa dey ja snoppe mäy däa (dvs. därifrån) i samma stund. Tidfördrijf B 7 a (c. 1695).
Särsk. förb. (till 1; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNOPPA I SIG10 4 0. hastigt (gripa o.) stoppa i sig (ngt). Med nöd hunno vi (under ett uppehåll i resan) förse oss med några rågade tallrikar läskande körsbär, som vi sedan snoppade i oss. Sehlstedt 3: 134 (1867).

 

Spalt S 8179 band 28, 1980

Webbansvarig