| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNOPEN snω3pen2, adj. -pet; -pne, -pna; -pnare. adv. SNOPET.
om person: förvånat besviken l. (besviken o.) stukad l. förlägen l. skamsen l. (skamset) förvånad l. häpen l. bestört; äv. i utvidgad anv. med sakligt huvudord, betecknande detta ss. utgörande l. uttryckande l. framkallande förvånad besvikelse l. (besvikelse o.) förödmjukelse l. förlägenhet l. skamsenhet l. (skamsen) förvåning l. häpenhet l. bestörtning; med sakligt huvudord utgörande pron. det (vanl. ss. formellt subj.) ofta liktydigt med: genant l. förarglig; äv. bildl. Det var med en snopen känsla man lämnade teatern. Festen fick ett snopet slut. Det var snopet för henne, att hon inte klarade provet. Det kändes snopet att komma tillbaka efter vad som hänt. Schultze Ordb. 4661 (c. 1755). När de första gästerna kommo .., tog ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring backarna, som om de kommit för att snylta. Strindberg Hems. 141 (1887). Svante (som fått sitt namn i tidningen) blef just som litet snopen, att inte Söderman tyckte, det var mera märkvärdigt. Geijerstam MPojk. 74 (1896). Hon lämnade en snopen förstämning efter sig, när hon gick. Dens. LycklMänn. 59 (1899). Hon skrattade åt deras snopna miner. Jensen Audoux MClaireAt. 165 (1922). Innan .. (drivisen) hunnit bort dit, där det kraftiga strömdraget kunde föra den till havs, har vinden kastat om och så kommer den snopen tillbaka. Wägner NattS 133 (1926). En vanlig bestraffning var .. att dra in på söndagsefterrätten. Då fick man sitta helt snopen och titta på hur de andra åt. De Geer Bergsl. 14 (1951). Selander LevLandsk. 85 (1955; om förnimmelse).
SNOPNA, v. (mera tillf.) bli snopen. Daniel Drouin märkte hur flera av vittnena .. snopnade. Johnson DrömRosEld 186 (1949).
Särsk. förb. (mera tillf.): snopna av. småningom l. successivt snopna; jfr av II 5 c. Carlsson ÄlvTimm. 126 (1949).
Spalt S 8174 band 28, 1980