Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNIPPLIG, adj., l. SNIPPELIG, adj., anträffat bl. ss. adv. snippelige.
Ordformer
(sniplig 1676 (: försniplig). snipplig (-li) 1648—c. 1695. sznippelige, adv. 1536)
Etymologi
[sv. dial. snippli(n), snöplig; jfr nor. dial. snippelig, oerhört knapp l. obetydlig l. snål, lt. snippelig, som bildar snibbar; till stammen i SNIPPA, v.]
1) vass, spetsig, uddig; ss. senare led i ssgn FÖR-SNIPLIG.
2) (†) knapp (se KNAPP, adj. 2, 3); äv. i fråga om sätt att skriva: knapp (se KNAPP, adj. 7), stram, kort, snäv. Thet breff hon screff eder tiil war kort nog scriffuit, och endels alt for sznippelige. G1R 11: 115 (1536). Dedh är bätre (att gripa till vapen på nytt) än låta affvisa sigh utan snippligh satisfaction. RP 12: 308 (1648). Tidfördrijf C 4 a (c. 1695; om mat).

 

Spalt S 8125 band 28, 1980

Webbansvarig