Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SMÖK, m.
Ordformer
(äv. smöök)
Etymologi
[liksom d. smøg sannol. av (mlt. motsvarighet till) lt. smök, sannol. ombildning under påverkan av (smȫken resp.) smöken (se SMÖKA) av (smōk resp.) smok, motsv. mnl. smooc (nl. smook), mht. smouch (t. schmauch), feng. smiec (eng. dial. smitch); till o-stadiet av roten i feng. smēocan (se SMÖKA)]
(†) rök (se RÖK, sbst.2 1), äv.: tobaksrök; särsk. i tautologisk förbindelse med rök. Så får Ölet bättre Smak / När wij först twå, tree pipor röka, smöka; / Rätt så tänd på lät gå / Medh bäste Maak, stoor Saak / Att Rök ok Smök står Tökn-lijk up i Taak. Lucidor (SVS) 39 (c. 1670). Wille nu Laboranten ikke låta skräma sigh af Röök och Smöök .., vthan heller (osv.). Kempe Graanen 7 (1675). Schultze Ordb. 4617 (c. 1755).

 

Spalt S 7855 band 28, 1980

Webbansvarig